Chevron VD hoppar av

VD För Chevron, John Watson lämnar nu ansvaret och en skuld på $9,5 miljarder till någon annan. 

Efter sju år meddelade nu John Watson – VD för det amerikanska oljebolaget Chevron som köpte upp Texaco, ett företag som släppt ut otroliga mängder olja i Ecuadorianska Amazonas – att han nu till slut hoppar av sin post och lämnar efter sig katastrofala effekter av de val han gjort. 

Amazon Watchs historia med Watson har pågått sedan år 2001 då Chevron slogs ihop med Texaco, och Watson var huvudarkitekt för alliansen. Under ett aktieägarmöte presenterade Amazon Watch en hel del information gällande miljökatastrofen som Texaco låg till grund för.

Vi varnade även att ifall samarbetet gick igenom, skulle Chevron få ta fullt ansvar för att städa upp ett område som utsatts för den värsta oljerelaterade katastrofen någonsin. Detta ignoreade Watson. 

År 2013, i samband med det största miljömässiga utslaget som någonsin vunnits mot ett oljebolag, där Chevron dömdes att betala 9,5 miljarder dollar för att rensa Texacos giftiga röra, blev Watson VD. Chevron förlorade denna rättegång efter år av försök att fördröja den. Efter tusentals sidor av vetenskapliga bevis - varav många som även tillhandahölls av Chevron's egna experter - visade tydligt skadorna som orsakats av Texaco's ohållbara verksamhet. Vid tiden för domen hade nu Watson en andra chans att lyssna på Ecuador's vädjan och äntligen göra det rätta.

Inte bara vägrade Watson ta ansvar och städa upp avfallet som fortfarande förgiftar samhällena i fråga. Han fokuserade även all Chevron's PR och juridiska styrka att demonisera de stammar som står upp mot honom, samt deras allierade och advokater. Han motsatte sig även anklagelser om att han skall ha utpressat domare och egna vittnen.

Företaget ansökte till och med $32 miljoner i juridiska avgifter i ett försök att personligen gå på advokat Steven Donziger, en nyckelperson i lagslaget som uppnådde den historiska domen mot Chevron i Ecuador. Även Amazon Watch drogs in i denna Chevron's stämning som medhjälpare då vi stod med de samhällen som krävde Chevronatt städa upp i det hem de förorenat. Det uppskattas att Chevron hittills har spenderat så mycket som $2 miljarder för att undvika att rensa det giftiga avfallet som Texaco dumpat i Ecuador.

Under sin tid som VD godkände Chevron mutor till företagets vittnen för att förfalska bevis och vittnesmål i den amerikanska federala domstolen. Med denna taktik banade VD Watson väg för en ny våg av svindelsprocesser som sedan dess har arkiverats av andra företag emot en mängd miljö- och mänskliga rättigheter organisationer, som till exempel våra vänner på Greenpeace och Sierra Club. I vad som i vissa ögon ses som ett existentiellt hot mot företagsansvar i USA, gjorde Watson och hans team en insats att även trampa på de rättigheter för alla som någonsin vågat kritisera företaget: journalister, bloggare, advokater, förespråkarorganisationer, aktivister, och till och med deras egna aktieägare. 

Under Watsons ledarskap har Chevron utmärkt sig som det absolut värsta amerikanska oljebolaget genom att eliminera sitt förnybara energiprogram och stänga sin avdelning för socialt ansvar.

Så kort sagt, det kan bli svårt för Chevron att prestera värre än vad som redan gjorts och vi är givetvis glada att se att herr Watson avgår. Emellertid står nu företaget inför en insamlingsåtgärd i Kanada för sin skuld på $9,5 miljarder till Ecuadors urfolk.

En ny VD kommer alltså att få möjlighet att slutligen bryta med Chevron's missbrukande förflutna och respektera rättsstatsprincipen och inte minst miljön.

Watson spenderade sin tid som VD att göra det svårare för miljö- och människorättsgemenskapen att utmana företagets makt, men vi står ännu enade och kommer att fortsätta att hålla Chevron till svars, oavsett vem som står vid rodret.

Tillsammans med våra partners och våra givare kommer vi kämpa vidare.

Råolja: infographic

Läs mer: NEJ till råolja från Amazonas

PDF finns här: amazonwatch.org/assets/files/2016-amazon-crude-infographic.pdf

Yasuní National Park

En sann berättelse av: Tom Clynes

Yasuní anses vara den plats på jorden med störst biologisk mångfald och nu riskerar den att förstöras genom att dess naturresurser utnyttjas i allt större grad. Vi börjar få ont om tid att rädda den.

Yasuní kan vara en plats med mycket oväsen, speciellt kring solnedgången, när ljusets varelser drar sig tillbaka för att ge plats åt dem som strövar omkring under natten. Men en sen eftermiddag i april i närheten av Yasuni National Park Yasuní Scientific Station är det ovanligt tyst.

Efter en halv dagsfärd på leriga stigar, ser vi endast ett par ödlor och ormar och en trupp dödskalleapor, och bara en handfull av de 610 fågelarter som har katalogiserats inom parkens gränser.

"För bara några år sedan var djurlivet här helt fantastiskt", säger min vandringspartner, den ecuadorianska biologen och naturfotografen Rubén D. Jarrín. Nya vägar och oljeledningar drar sig djupare och djupare in i detta sköra landskap och stör livet och cyklerna för allt ifrån småfåglar i skyn till jaguarerna som patrullerar marken. Nya oljefickor hittas hela tiden i Ecuadors orörda kärna men djurvänner på plats och runt om i världen kämpar desperat om att försöka bevara detta UNESCO’s biosfärområde.

Biologer har identifierat Yasuní, som ligger i den regnvåta korsningen av Amazonas, Anderna, och ekvatorn, som potentiellt den plats på jorden med störst biologisk mångfald. Medan en stor del av Amazonas är platt med relativt infertila jordar, finns det i detta kulliga landskap, otaliga mikroklimat, skiktade med mörka, vulkaniskt berikade jordar.

Inom en enda hektar mark här, har botaniker identifierat 655 arter av träd, fler än i USA och Kanada tillsammans. Den ständigt växande inventeringen av fauna i Yasuní omfattar 173 däggdjur och mer insektsarter än i någon annan skog på planeten. Iakttagelser av globalt hotade däggdjur såsom jättemyrsloken och rosa flod-delfin är här ganska vanliga. En lycklig fågelskådare kan även ha chans att se en Rufous Mark Cuckoo eller agamihäger. Det finns fladdermöss som fångar fisk; uttrar som växer sig så stora som två meter och sätter sig upp mot kajmaner, och grodor vars genomskinliga hud gör att man ser organen.

För att avvärja de värsta effekterna från ett förändrat klimat, menar forskare att de flesta av jordens återstående fossila bränslen måste förbli under jord. Amazonas, som är världens största kolsänka och dess största vattendelare, är avgörande för att minska skenande klimat-förändringar. Nordvästra Amazonas, där Yasuní ligger, anses vara den givna regionen att upprätthålla hälsosamma regnskogsförhållanden.

"Om vi inte klarar av att skydda de platser som är så här viktiga", säger Kevin Koenig, språkrör för Ecuador i Amazon Watch "så verkar det osannolikt att vi kommer att kunna skydda resten av planeten. Beroende på vad som händer här, avgör om vi står inför en destruktiv framtid eller ej."

När Jarrín och jag landade vid Andernas rötter, körde vi i två timmar längs korrugerade vägar, norr om Napo River, den största av Ecuadors källfloder. Här blottas landskapet av kemiska sedimenteringsdammar och vägarna kantas med oljeledningar vid städerna Coca, Pompeya, och Lago Agrio.

Ecuadors president Rafael Correa, gled lite in i valet år 2006 delvis på en våg av nationell upprördhet över föroreningarna de utländska oljebolagens lämnat efter sig i landets regnskogar. Correa rekryterade en mediakampanj med Hollywood-aktivister till stöd för den lilla nationens långvariga rättsliga kamp mot Chevron/Texaco, som nu välkänt dumpat 18 miljarder liter giftigt avfall i regnskogen norr om Yasuní. Correa lovade att kasta ut "gringos" och att återta kontrollen över oljeproduktionen och skydda Amazonas mark och människor.

Det mesta av oljeblock 16, som ägs av spanska företaget Repsol, överlappar ett reservat som 1990 togs ur Yasuni National Park och gavs till folket Waorani, Amazonas Amerindianer som kulturellt skiljer sig från andra etniska grupper i Ecuador. De talar ett språk som orelaterat till något annat känt språk. Samtidigt som Waorani’s ledare framgångsrikt har kämpat för ett hemland som skyddar deras kultur och land från bosättare, skogsskövling och utvinning av olja, har vissa ledare, efter det att reservatet kom till, gjort kontroversiella avtal som fört viss oljeborrning in i territoriet.

Nu tillåts i stort sett bara oljearbetare, Waorani-invånare, forskare och folk som är villiga att bryta sig igenom byråkratiska fälgar, att komma in via en färjeterminal som är skyddad av taggtråd och beväpnade vakter. Detta har bromsat graden av kolonisering och avskogning, och reducerat yttre påverkan från jakt.

"Det har avtagit effekterna, men det har inte stoppat dem," säger Juan Carlos Armijos. Under de åtta år som han har arbetat på Yasuní’s vetenskapliga station, som drivs av Quito Pontificia Universidad Católica del Ecuador (PUCE) har Armijos utvecklat ett nära band med Waorani, som tills nyligen jagat med spjut och blåsrör och levde semi-nomadiskt liv. Nu har de flesta Waorani bosatt sig intill vägkanten, och många använder oljeföretagets pengar för att köpa vapen. Då en marknad för vilt kött, fjädrar och exotiska husdjur har utvecklats, har vilda djur i skogarna i närheten av vägarna alltså minskat märkbart.

Armijos visar mig till byn Guiyero, som han hjälpte till att utrusta med klassrum, en datasal och ett numera nedlagt fiskodlingsprojekt. Vi möter Bogui Ahua, en av ledarna, som visar oss sina husdjur; en blågul ara, en av många fåglar i fångenskap runt om i byn. I närheten hukar sig en kvinna över en eld utanför sitt betongblockshus, i färd med att bränna håret av bakbenet av ett navelsvin som hennes man sköt samma morgon.

"Förr i tiden, skulle vi sjunga och dansa när vi fått ett navelsvin att äta", säger Ahua. Han bär ett pannband av flätat palmblad, ett halsband av jaguartänder och läder-loafers. Han talar Wao så hans brorson får översätta till spanska. "Vi kämpade så gott vi kunde för att bevara vårt hem, men vi är bara enkla jägare och lever mestadels ett fredligt och lugnt liv."

För ca 40 år sedan, när Ahua var pojke, lämnade plötsligt en helikopter av en missionär. "En av våra män kom till byn och sa: Vi har en ny vän. Men innan vi kom dit hade de andra dödat mannen på plats. De kommande missionärerna fick ett varmare välkomnande, men sedan dess har vår kultur minskat," säger han. "För några år sedan gav en del människor oss pengar för att underteckna något på spanska. Sedan kom oljan. Nu är det svårare att hitta skog med några djur att jaga."

Även om Waorani har dragits in halvvägs i den moderna världen, fortsätter Yasunís lite mer avskärmade stammar, Tagaeri och Taromenane sin livsstil som har förändrats mycket lite sedan stenåldern. ”Vi vet lika lite om dem som de känner till oss”, säger Enrique Vela, Ecuadors tidigare ordförande för mänskliga rättigheter för ursprungsbefolkningar.

De flesta uppskattningar av antalet okontaktbara stammar är att de ligger mellan 80 och 300. Trots att de troligtvis inte har en aning om de globala krafter som finns runt omkring dem, kommer dessa två stammar vara bland de minst sannolika av de ungefär 90 stammar på jorden att överleva nästa årtionde. "De har säkert ingen aning om att det finns ett land som heter Ecuador, som anser dem som medborgare”, säger Vela. ”De har förmodligen inte heller någon kunskap om de felsteg som skapat miljö- och människorättsliga kriser i Yasuní."

 

Vem talar för träden?

Strax efter det att han valts, kastade president Correa sitt stöd bakom ett djärvt och oöverträffat förslag: Ecuador skulle skipa en plan för att extrahera uppskattningsvis 920 miljoner fat olja i det ekologiskt känsliga östra området av Yasuní som kallas för ITT Block (uppkallad efter oljefälten Ishpingo, Tambococha, Tiputini). I utbyte för att bevara vildmarken och förhindra att miljontals ton koldioxidutsläpp släpps ut i atmosfären, begärde Correa av västvärlden att satsa $3,6 miljarder, ungefär hälften av de dåvarande beräknade oljeintäkterna landet skulle överge.

Miljöaktivister höll upp planen som en prototyp för ett spännande nytt paradigm, som skulle minska bördan av miljöskyddet på fattiga länder då världen tog sina första steg mot den post-fossila bränslen-eran. Sedan dess har förslag för "Yasunízation" frodats runt om i världen, från Nya Zeeland (kol) till Nigeria (oljesand), Quebec (gas), och norska Lofoten (olja).

Ecuadors plan fick dock en skakig start. Tyskland tillsammans med andra europeiska nationer kastade snabbt sitt ekonomiska stöd bakom ITT-initiativet, och det tog mer än två år att förhandla om detaljerna i en överenskommelse med FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Överenskommelsen specificerar att medel, främst från regeringar i rika länder, skulle spenderas på forskning och utveckling av alternativ energi och annan teknik samt återplantering och vård av skyddade områden, och social utveckling.

I december 2009 undertecknade Correa de handlingar som etablerade den internationella stiftelsen och skickade en grupp, under ledning av sin utrikesminister, till klimattoppmötet i FN i Köpenhamn för att tillkännage affären.

Men oljeintressena – som står för en stor del av regeringens intäkter och landets export – arbetade bakom kulisserna med att skapa ventilationsluckor i initiativet. Efter att teamet landat i Europa, ändrade sig Correa plötsligt och krävde omförhandlingar, som insisterade att hans regering skulle få behålla kontroll över hur pengarna skulle användas.

Med en ny förhandlingsgrupp på plats (Correas utrikesminister avgick pga händelsen), svängde initiativets utsikter mellan hopp och växande tvivel. Allt eftersom förhandlingarna fortsatte, lanserade regeringen en auktion för nya oljekoncessioner i anslutning till ITT och på andra håll i Yasuni National Park. Läckta interna dokument skulle senare avslöja att medan regeringen rent offentligt stöttat planen att avstå från borrning, började samtidigt förhandlingar med oljebolag som var intresserade av att extrahera ITT-reserver och lån förhandlades med China Development Bank som skulle betalas tillbaka dels med hjälp av ITT-olja.

Ecuador och UNDP nådde slutligen en överenskommelse i augusti 2010, men vissa potentiella donatorer drog sig ur pga dess brist på ansvarsskyldighet och ekonomiska garantier. Tyskland backade ur, och beslutade sig i stället för att finansiera REDD+, FN's strategi för att minska utsläppen genom avskogning. Correa vägrade att vika sig och gjorde klart att han hade en ”Plan B” för att utnyttja oljan om andra länder vägrade att möta hans villkor. "Vi tänker inte vara som tiggare sittandes på en påse med guld" var hans ord.

"Det fanns en doft av utpressning i luften", skrev Alberto Acosta, en ecuadoriansk ekonom som i korthet tjänstgjorde som minister av energi och gruvor, "och det väckte vissa tvivel."

Den 15 augusti 2013, med länder som givit mindre än 10 procent av Correas efterfrågade summa, meddelade presidenten att han drog tillbaka förslaget att skona Yasunís ITT Block. "Världen har svikit oss," sade han i sade i ett TV-sänt tal där han skyllde på att "det stora hyckleriet" till nationer som släpper ut mest av världens växthusgaser, samtidigt tvingar fattigare länder att offra sina ekonomiska framsteg, för miljön. Correa gjorde det klart att landet var på väg in i en ny riktning: Ecuador skulle borra sig fram till välståndet.

Vad Correa dock inte verkade ha förstått var hur djupt Ecuadorianer värderade sitt största skyddade område. Tillkännagivandet gick emot miljö- och ursprungsrättigheterna som först hade uppdagats efter det att Chevron/Texaco hade gått lös på Amazonas under 1980- och 1990-talet.

"Den här gången kunde folk se att det inte var gringos som var på väg att förstöra våra regnskogar, det var vår egen regering," säger Patricio Chávez, en av grundarna av vad som skulle bli känt som Yasunído-rörelsen.

Med hjälp av opinionsundersökningar uppskattades att nästan tre fjärdedelar av Ecuadorianerna stöttade ett beslut att lämna ITT-oljan i marken, så Yasunído organiserade marscher och domstolsstrider och krävde att regeringen skulle följa konstitutionen. De började samla in signaturer för en begäran om en landsomfattande folkomröstning gällande Yasuní.

Vad Ecuador - och världen - har att förlora står klart vid ankomsten till Tiputini Biodiversity Station, som har utsikt över en krök av Tiputini River cirka 72 mil nedströms från Yasunís forskningsstation. Tiputini, som endast kan nås med båt, har ett rikligt djurliv som har blivit sällsynt i mer lättillgängliga delar av parken.

På vår första dag i Tiputini, tillbringade Jarrín och jag en halv dag att utforska tillsammans med vår guide, 73-åriga Mayer Rodríguez. "Du ser mer om du rör dig långsamt," säger vår skarpögde guide medan han kliver över en rot av ett fikusträd som sträcker sig nästan 300 meter från stammen. "Jag har gått dessa stigar tusentals gånger, och jag kommer alltid över något jag inte har sett förut," säger han, "alltid."

Det fanns gott om stora, karismatiska djur att se här: en tapir som fridfullt mumsar på växter... en jättemyrslok som ambulerar skogen på jakt efter nästa måltid, en anakonda hängde från en gren över floden. I Tiputini, kan emellertid de mindre varelserna vara de mest häpnadsväckande. Mayer vinkar efter min uppmärksamhet mot en två decimeter lång vandrande pinne som ståtligt poserade bredvid vad som såg ut att vara ett löv - men som, vid närmare inspektion, i själva verket var en gräshoppa vars vingar såg ut precis som blad från ett träd.

Med sina tio arter av apor, stöder Tiputini ett aktivt primat-forskningsprogram. "Detta är det perfekta stället att studera dem, eftersom de inte har jagats här," säger Evelyn Pain, en primatolog vid Stony Brook University som studerar woolly-monkeys här. "Men denna art är så stor att de är oftast de som råkar illa ut när jägare kommer in i området."

Efter att vi hittat en trupp på ungefär ett dussin woollies (två individer har radio-krage), följer Pain och två kollegor efter dem. Det gör även ett par Tandglador, en slags hökartad fågel, i väntan på att få norpa åt sig insekter som flyger åt alla håll där aporna svingar sig fram.

Vid slutet av en dag av att gå genom täta snår och halka sig fram på leriga spår i jakt på apor, har forskarna framgångsrikt tröttat ut mig. Men det är svårt att motstå möjligheten att se solnedgången och vackra fåglar. Och så, med risk att missa middagen tar jag en omväg till en stor damm och beslagtar en roddbåt.

Även om Amazonas är full av extraordinära möjligheter, kan den täta djungeln vara en frustrerande plats att söka efter fåglar på. Canopy-arter håller sig väldigt högt upp, bakgrundsbelysta av himlen, medan fåglar som lever på lägre altitud, aldrig har svårt att gömma sig. Ute på vattnet dock, med en vy som sträcker sig från mark till himmel, inser man hur häpnadsväckande fågellivet är här.

Jag fånga glimtar av lövträdsinvånare så som den Purpurhalsade Kotingan och Paradistangaran, vackra markfåglar så som Amazontinamo och röd vaktelduva. Jag ser papegojor i alla möjliga färger så som aracaris och tukaner och en halsbandströgfågel. Någonting som kan vara en Harpyja orsakar kort panik bland fåglarna, men den håller sig tillräckligt högt för att tillåta mig en närmare titt på vad som är världens största och mest kraftfulla örn, vars klor är längre än en grizzlybjörns.

Senare ser jag en Hoatzin. En enda skymt av denna bisarra varelse skingrar all min tvivel att fåglarna är evolutionära throwbacks till dinosauriernas tidsålder. Ljus och mångfärgad och med utstående röda ögon och en taggig kam, har Hoatzin ett matsmältningssystemet som liknar en kos, som tillåter den att jäsa blad och knoppar. Även liksom den första kända ödlefågeln (Archaeopteryx), använder Hoatzin's ungar klor vid kanten av sina vingar för att klättra till sina bon. Nästa dag, när jag simmade i Tiputini River, märker jag ett par myrfåglar som flög ut ur träden tillsammans med flera Beige-strupiga trädklättrare. Väl ute över floden, växer jaktlaget snabbt av ett flertal olika arter som sick-sackar sig nedströms.

Tjitte de Vries, en ornitolog vid PUCE som har gjort flera upptäckter och omklassificeringar av fågelarter, sade till mig när vi träffades i Quito, att hålla utkik efter sådana blandade flockar; en av de tropiska fågelfenomen han studerade. De Vries, som har observerats upp till fyrtio arter som samarbetat i Yasuní, säger att anpassningen verkar effektivisera födosöket och kan även bidra till att upptäcka och undgå rovdjur. "Med fler ögon och fler röster, får de fler varningar och mer mångfald när det gäller de byten de finner."

Ursprungligen från Nederländerna, kom de Vries till Yasuní för att studera fågellivet efter mer än ett decennium på Galapagosöarna. "Jag gick från att studera extremt enkla, isolerade ekosystem till att konfrontera vad som troligen är det mest komplexa ekosystemet på planeten," säger han. "Du ser alla typer av interaktioner som du sällan skulle se någon annanstans."

De Vries har undersökt effekterna av oljeutvinning på djungelns djurliv, ibland som entreprenör för oljebolagen själva. "Spillen och föroreningarna får uppmärksamhet, men de sekundära effekterna är mycket värre på en plats som denna," säger han. "Företagen kan enkelt säga att 'äh, det påverkar bara ett 10-tal hektar runt oljeplattformen, djuren kan ju bara flytta på sig'."

Även om vissa experter säger att effekterna från olje- och gasprojekt i Amazonas kan minimeras genom att använda nyare teknik för borrplattformar och annan infrastruktur, håller andra inte med.

"Folk frågar, 'Kan vi inte utnyttja oljan på ett mer ekologiskt ansvarsfullt sätt?'," säger Amazon Watch Kevin Koenig. "På vissa ställen, ja, men på platser som denna, så pass ekologiskt bräckliga och så olika, med stammar som lever i frivillig isolering, är svaret nej."

I April 2014 levererade Waorani's ledare Alicia Cahuillaen den första insamlingen av totalt 757,623 underskrifter till den nationella valkommissionen, vilken efterlyste en landsomfattande folkomröstning om oljeborrning i Yasuní. "Vi kämpar för Yasuní eftersom det är vårt hem," säger Cahuilla. "President Correa skulle inte gilla att oljebolagen åkte hem till honom och rev ned hans ägor, likväl ogillar vi de som kommer och hugger ned vårt hem."

Yasunídos, vilka Correa har anklagat som "bråkmakare", "falska gröngölingar" och "välnärda knäppskallar" har noga kontrollerat alla underskrifterna och samlat in 25 procent mer än vad som krävs. Opinionsundersökningen påvisar att en klar majoritet av ecuadorianer stöder beslutet att lämna ITT-oljan under jord, även utan internationell kompensation. Några dagar senare stämplades dock valkommissionen ogiltig, däri 66 procent av signaturerna vilket stoppade folkomröstningen.

En efterföljande utredning gjord av Quito Universidad Andina Simón Bolívar visade ett urval av 20.064 av signaturerna och uppskattade att 673.863 av det totala som samlats in av Yasunídos var giltiga.

Tillkännagivandet om att valet var inställt förde demonstranterna ut på gatorna. Tillslag följde snart, där medborgerliga rättigheter drogs in, regeringsmedlemmar och andra regerings-tjänstemän tvingades ut ur sina kontor, och miljöaktivister och inhemska ledare greps och trakasserades.

"I slutändan," säger Patricio Chávez, "krossade de oss."

Det var svårt att inte känna sig förkrossad efter mitt samtal med Chávez, som jag hade träffat i Quito. Under min sista eftermiddag i Tiputini, verkade emellertid den industrialiserade världen mycket långt borta. Rodríguez, Jarrín, och jag följer ett kaotiskt ståhej av parakiter och papegojor mot Saladero, en lerig dalsänka vars höga salthalt drar åt sig djur av alla slag. Även om vi är noga med att närma oss försiktigt, avslöjade färska spår att vi precis missat många djur.

I mitten av en pöl sipprar små oljebubblor till ytan och bildar en glansig yta på det grunda vatten. "En liten del petróleo som kommer upp såhär är naturligt och skadar inte djuren," säger Rodríguez. "Problemen börjar så fort folk ska pumpa upp stora mängder".

I slutet av 2015 flyttades oljeriggar in i ITT blocket och började borra nära parkens norra gräns. Sommaren 2016 skickades de första tunnorna olja ut ur området. Vicepresident Jorge Glas förklarade att området fungerar som en "gåva för kommande generationer."

Mer råolja är dock knappast en gåva för denna nation, tack vare en rad slarviga reformer. Ecuador skrev om sina oljelagar 2010 för att ge staten en ökad andel av de dåvarande oväntade oljevinsterna, och enades om att ge utländska producenter ett fast pris per fat. Efter försumligheter som Correa kallade "omoraliska" utländska obligationer, tvingades landet vända sig till Kina för ett lån på $15,2 miljarder för att finansiera oljeborrningen, infrastruktur-förbättringar, och sociala program.

Kina insisterade därefter på att lånen skulle återbetalas med rabatterad olja. I efterdyningarna av kraschen i oljepriserna, uppskattar analytiker att Ecuador vid sommarens slut, sålde ITT-olja för nästan $20 mindre per fat än vad det kostar att producera den. I kölvattnet av ett destruktivt utbrott av vulkanen Cotopaxi och en katastrofal jordbävning på Stillahavskusten, bidrog varje fat olja som pumpades upp till att landet lades allt djupare i skuld. Parkvakter säger att de inte längre har bränsle för båtar och fordon som de behöver för att patrullera parken mot alltmer djärva räder av peruanska tjuvskyttar och illegala trädfällare.

Ändå så består mycket av Yasunis ödemark. Endast ett fåtal av de 360 föreslagna brunnarna har borrats i Yasunís ITT-block, och i stora delar av orörda skogar strax söder om parken, har ursprungsbefolkningar hittills lyckats försvara sina territorier från vidare utveckling. Samtidigt dyker även nya projekt upp så som fågelskådning och ekoturism, botaniska produkter, kakaosamling, och selektiv avverkning, som mer hållbara alternativ till mineralutvinning.

Under 2017 kan en ny regering (Correa kommer inte söka omval) se en fortsatt exploatering som ett politiskt ansvar, och förhoppningsvis vara mer öppna för att bevara ecuadorianska Amazonas för kommande generationer. Detta är mycket mer troligt, säger ecuadorianska miljöaktivister, om det finns påtryckningar från utlandet. Ett initiativ har i alla fall lyckats för att höja det globala medvetandet om vikten av Yasuní, och visa ett tydligare samband från utvinning av fossila bränslen till ett proaktivt gensvar på klimatförändringarna. Trots Correas brister, hade han i alla fall rätt i en sak, att världen har svikit Yasuní.

 

Att rädda den mest biologiskt rika platsen på planeten ligger delvis i våra händer.

Det visar sig att Kina säljer det mesta de får in från Amazonas till USA. Aktivister hoppas att Amazonas olja en dag kommer att stigmatiseras så som Kanadas oljesand med åtföljande bojkotter. Men utan stöd från den yttre världen kan det vara omöjligt för Ecuador att skydda denna plats.

Då jag sitter ner till min sista middag på Tiputini Station, solnedgången avslöjar silhuetter en trupp dvärgsilkesapa (världens minsta apa, väger endast 100 gram) på sin väg på de låga grenarna. Ovanför dem flyger en flock röda aror. Den industrialiserade världen verkar fortfarande mycket långt borta. Men mindre än 24 km från Tiputini står oljeriggar redan på plats.

"Ja, vi är oroliga," säger Kelly Swing, biologen som deläger stationen. "Hittills har vägbyggen och utforskningen inte drabbat de ekologiskt viktiga delarna av parken. Men nu närmar de sig kärnan där det finns vissa platser som är alldeles för bräckliga för att borras i efter olja. "

Natten faller snabbt. Efter middagen, följer jag med några Swing-studenter på en nattlig vandring upp till Tiputinis observationplattform, som reser sig över trädkronorna. Utöver en konsert av grodor hör jag raspiga chwip av en Gaffelstjärtsnattskärra som gör sin nattliga jakt på insekter. Halvvägs upp för den 42 meter höga plattformen, siktar vi våra ljus på en familj av nattapor, som nyfiket tittar på oss från en gren.

Väl uppe, släcker vi våra lampor och blickar åt norr. Det tar en minut eller så för våra ögon att anpassa sig till mörkret. Sedan, en efter en, ser vi det: det svaga orange sken av gas som bränns i ett brunnshuvud, strax bortom horisonten.

Våra röster dör ut då vi blickar över djungeln, ut i en månlös natt upplyst av ett väldigt ovälkommet sken.

Tom Clynes

Översatt av Amanda Berglund.

Tack Leo

Gör som Leonardo DiCaprio, stöd vårt viktiga arbete att skydda regnskogen och de urfolk som lever där. Swisha valfritt belopp till: 123 900 54 22

En dålig talisman

En talisman är ett föremål som anses ha förmåga skänka ägaren lycka och osårbarhet, men för Achuar folket betyder det ordet förtryck av deras rättigheter och förstörelse av deras hem.

Det kanadensiska oljebolaget Talisman Energy investerade i Block 64 tillsammans med USA-baserade Occidental Petroleum (Oxy), och från och med 2011 äger de 50% av block 64 och 70% av Block 101. Dessa två block omfattar ca 4 miljoner tunnland (1,7 miljoner hektar) av orörd tropisk regnskog.

Amazonasflodens vatten rinner längs gränsen mellan Peru och Ecuador och är en av de platserna på jorden med mest biologisk mångfald. Denna avlägsna region, som tar ca en vecka att åka till med buss, från huvudstaden Lima, är hem till över 11 000 av urfolket Achuar. Som deras förfäder har gjort före dem, jagar, odlar och fiskar de i floderna Corrientes, Pastazas, och Moronas. 

Områden väster om Corrientes, Pastaza och Morona har tills nyligen varit fria från oljeborrning. Dock började Talisman Energy införa prospekteringsborrningar i Block 64 mitt i Achuar's fäderneärvda territorium, trots ihärdigt motstånd.

"Vi har sett med egna ögon hur företaget har arbetat här de senaste tio åren. Nu är floderna helt förorenade, marken är förorenad, luften är förorenad och skogen med." säger Pitiur Unti Saant, ledare och en av de äldre från Unkum som bott precis bredvid Talisman's oljeplattform.

Idag hotas Achuar's sätt att leva och överleva av internationella oljebolag som vill borra i området.

Pastaza och Moronas avrinningsområden har ockuperats av Achuar i många generationer. Vattendrag, jaktmarker, gamla byggnader, heliga vattenfall och gravplatser berättar alla en historia och ansluter Achuar till sina förfäder. Achuar's territorium tillhandahåller allt de behöver: medicinalväxter, takläggningspalmer, blåsrör för jakt, floder fulla av fisk och andliga platser där de söker sin vision.

Den peruanska staten har erkänt Achuar's markrättigheter med titeln "Native Community", men dessa täcker endast en tredjedel av deras förfäders land.

Under de senaste sex åren har Achuar dokumenterat och kartlagt allt viktig mark för dem i ett stort område på över 2,5 miljoner tunnland som delas upp i över 40 samhällen.

Visionen för deras territorium återspeglar särskild anknytning till deras förfäders hemland. Achuar's andliga tro dikterar att de har levt i dessa områden sedan tidernas begynnelse. Bland Achuar finns en djup respekt för andarna av skogen och dess djur. Deras sätt att leva kan bäst beskrivas som en harmoni mellan dessa människor och deras omgivning. Denna koppling till landet driver Achuar's motstånd mot oljeverksamhet.

Historia av förstörelse i angränsande avrinningsområden är ett tydligt tecken på vad Achuar har som står på spel om de tillåter oljebolagen att arbeta i deras territorier. Achuar motsätter sig all oljeutveckling och kommer att kämpa tills sista man för att skydda vad de anser är heligt.

Oljefälten i östra delen av Achuar's territorium, på floden Corrientes, har borrat sedan 1970-talet, först genom USA-baserade Occidental Petroleum (Oxy) och nu av argentinska Pluspetrol.

I över tre decennier minskade Oxy på kostnaderna genom att dumpa nio miljarder liter spillvatten direkt i floderna i stället för injicera dem. Spillvatten innehåller mycket giftiga ämnen såsom barium, bly och arsenik och tillsammans med hundratals pågående oljeutsläpp har de förstört jakt - och fiskeområden och gav Achuar allvarliga hälsoproblem.

Både vuxna och barn har visat positiva testresultat för farligt höga blynivåer i blodet, och lokalbefolkningen berättar otaliga berättelser om oförklarliga sjukdomar, tumörer, hudsjukdomar och missfall orsakade av oljeexponering. Fisk och lokalt vilt är inte längre lämpligt för konsumtion då de är fyllda med föroreningar, och jorden som Achuar är beroende av, går inte längre att odla grödor i. Som svar på detta har Achuar, genom fredliga medel, tvingat Pluspetrol att åter injicera spillvattnet och lämnat in en grupptalan mot Occidental Petroleum, USA.

Med tanke på riskerna för oljeborrning i hjärtat av deras territorium, ger de flesta Achuar inom Block 64 orubbliga motstånd mot ny oljeaktivitet. Mellan 2008 och 2012 åkte Achuar's ledare vid flera tillfällen ifrån sina samhällen djupt inne i regnskogen till Talisman Energy's Årsmöte för aktieägarna vid huvudkontoret i Calgary, Kanada, för att kräva att Talisman Energy respekterar Achuar'srättigheter och omedelbart dra sig ur. De reste även till Lima för att formellt be den peruanska regeringen att respektera sitt självbestämmande, inklusive ett rättsligt erkännande av deras förfäders territorium, begära ogiltigförklaring av existerande oljeblock och en statlig garanti av hindrad framtid oljeborrning i området.

Talisman Energy hävdar att de drivs med samtycke av en handfull samhällen vilka, enligt dem, var de enda som direkt berörs av deras oljeverksamhet. Achuar hävdade att borra i deras territorium påverkar viktiga jaktmarker, vattenresurser och heliga mark som är viktiga för välbefinnandet för alla Achuar-samhällen, så vidare aktiviteter kan alltså inte fortsätta utan samtycke av alla Achuar-samhällen.

Achuar väckte åtal mot Talisman Energy då de skickat in en grupp beväpnade för-oljesamhällsmedlemmar att konfrontera demonstranter vid en borrplattform i maj 2009 vilket nästan ledde till en våldsam konflikt.

En seger för Amazonas:

Talisman Energy drar sig tillbaka

Efter många år av flitig motstånd, vann Achuar en enorm seger i kampen för att försvara sina rättigheter och territorier. I september 2012 meddelade Talisman Energy sitt beslut att upphöra med oljeprospekteringsaktiviteter i den peruanska Amazonas och att lämna landet efter slutförandet av pågående affärstransaktioner. Detta blir det femte företaget att dra sig ur mycket det kontroversiella Block 64.

Aktivist och skådespelerskan Daryl Hannah hjälpte till att få denna kampen in i media.

Achuar's inspirerande insatser för att försvara sin territorium, med stöd från organisationer som Amazon Watch, har informerat utvinningsindustrier över hela världen att Achuar kommer att fortsätta att motstå olja, gruvdrift och avverkningsföretag som hotar deras territorier och kulturella överlevnad.

Amazon Watch är stolta över att fortsätta att stödja Achuar i försvaret av deras regnskog och kampen är inte över. Nya oljeblock, skadliga utvecklingsprojekt, och det fruktansvärda arvet från Oxy's oljeförorening fortsätter att hota Achuar's sätt att leva. 

Stötta oss i vår kamp att försvara ett hem som riskerar att förstöras för gott. Vi är alla beroende av regnskogen.

Achuar och Jívaro folket

I sydöstra Ecuador, nära gränsen till Peru ligger hundratusentals tunnland regnskog som tillhör Achuar och Jívaro, två inhemska grupper som länge har jagat bort industriell - och naturlig resursutvinning och hot mot deras mark och sätt att leva. Dessa båda folk har historiskt varit bittra fiender, och fört strider mellan varandra om territorier, resurser och kulturtraditioner. Med ungefär 6000 och 40.000 människor i respektive stam, har Achuar och Jívaro nu förenats kring det kollektiva hotet oljeutvinning medför.

Med fysiska protester, rättsliga åtgärder, och en internationell påtryckningskampanj, kunde Jívaro och Achuar hålla flera oljebolag från att borra på deras mark, samt avsätta regeringens plan att lansera en budrunda för ett dussintal nya oljeblock i deras områden. Men nu, efter en period av relativ tystnad från regeringen och ConocoPhillips verkar företaget sträva efter att komma tillbaka och regeringen planerar att åter erbjuda området i den nya budrundan.

Vi vill hjälpa på varje sätt vi kan. Tänk själv om någon kom och skulle förorena staden, byn, eller det samhälle du växt upp i. Tänk själv att inte ha någonting att säga till om på grund av brist på pengar eller hög politisk status. Dessa människor har ingetdera men strider ändå stolt för att deras marker inte skall förstöras.

Hjälp oss stödja deras kamp!

Läs mer: Stam i Peru kämpar mot oljebolagen

North Dakota Access Pipeline

Efter det att Trump blev president har enorma protester brutits ut mot en ledare som säger sig inte tro på klimatförändringar och godkänner många olika industriella investeringar som totalt går emot de överenskommelser som bestämts i Parisavtalet. Han vill avveckla Parisavtalet som sätter mål för att vända de värsta effekterna av den globala uppvärmningen, ett avtal som nästan 200 länder kommit överens om i december 2015.

Som svar på en fråga om hans syn på klimatförändringarna menar Trump att USA inte bör slösa sina ekonomiska resurser på klimatförändringarna och i stället använda dem för att se till att världen har rent vatten, eliminera sjukdomar som malaria, öka livsmedelsproduktionen och utveckla alternativa energikällor.

Två av dessa uttalanden går han emot genom att godkänna arbetet av den kontroversiella Dakota Access Pipeline, till många människors förtret.

Vad är Dakota Access Pipeline?

Dakota Access Pipeline är en planerad oljerörledning på ungefär 1825 km som kommer att sträcka sig från ett oljefält i North Dakota och gå via South Dakota, Iowa och till Illinois. Det är tänkt att den skall fungera som en komplettering till North Dakota Pipeline för att transportera råolja till Patoka som ligger i närheten av Chicago.  

Själva oljefältet upptäcktes i Bakken år 1953 men har först med modern teknik börjat utvinnas med horisontell borrteknik. Den federala myndigheten Energy Information Administration godkände produktionen år 2013 och arbetet har hållit på sedan dess. När det blev känt att oljeledningen skulle riskera hälsan för en hel del vattendrag, grundvatten och floder, började dock människor sätta sig emot.

Enligt the Energy Transfer Partners så är ledningen nödvändig för att öka den nationella framställningen av olja. USA som är världens största råoljekonsument behövs oljeledningen för att snabbare skicka oljan från en plats till en annan. Just nu transporteras oljan på järnväg, vilket betyder att en ökad produktion av olja inte är möjlig. Med Dakota Access Pipeline ökar transportsäkerheten och fler jobbmöjligheter skapas, samt mer olja kan skickas. Rent ekonomiskt är denna lösning en effektiv sådan.

Dock är en ökning av fossila bränslen inte vad som kom överens om i Parisavtalet i fjol. Tvärtom måste USA minska drastiskt på sina utsläpp vilket betyder att produktionen som kommer ifrån Bakkens helt enkelt bör minskas, inte ökas.

Protester

I våras började ursprungsinvånarna i USA en stor proteströrelse med fredlig framtoning, men som har växt i och med fortsatt produktion. Nu när över 90 % av ledningen är klar, höjs rösterna och öppna brev skickas till förre president Obama för mer stöd – gensvaret blev att man skall börja se till alternativa metoder – och vägran att lämna området. Fler och fler har anslutit sig till protesterna – nära 2000 människor – och står nu enade vid Standing Rock Indian Reservation!

Från början skulle rörledningen inte gå igenom Standing Rock, men den dirigerades om dit när invånarna i staden Bismarck var oroliga att deras dricksvatten skulle förgiftas. Återigen hamnar urfolk längst ner på skalan.

Mer drastiska åtgärder från myndigheter.

Då arbetet med ledningen intensiverades den 20 november 2016, gick de protesterande i större motstånd. Fyrahundra människor började tända eldar och högljutt demonstrera mot arbetet. Polisen gick då in med vattenkanoner, en handling som starkt har kritiserats senare med tanke på att temperaturen låg under noll. Polisen använde sig även av batonger och tårgas för att ”lugna ned” folkhopen. Ännu är det inte helt bestämt om arbetet med oljeledningen kommer att slutföras. Planerna var att det skulle stå klart i februari, men på grund av protester som hållits sedan april 2016 och väckt uppmärksamhet hos beslutsfattare som nu skjuter upp beslutet.

Amazon Watch på plats!

Självklart har representanter från Amazon Watch stöttat de protesterande i lägret. I september stod vi enade med Standing Rock Sioux och #NoDAPL-rörelsen. Närvarande var Franco Viteri, Nina Gualinga (från den svenska styrelsen) och Eriberto Gualinga från Kichwa i Sarayaku, tillsammans med Leo Cerda, Kichwa från Tena och Amazon Watch Ecuadors fältkoordinator.

Rörledningskonstruktionen har förstört heliga platser, så som uppskattningsvis 27 gravfält, och skulle sannolikt förorena Lake Oahe; det primära dricksvatten – och fiskekällan för Standing Rock Sioux och Missourifloden. Oljeledningen godkändes av Army Corps of Engineers utan ordentligt samråd med Sioux, vilket egentligen krävs enligt federal lag.

"Vi kom från Amazonas regnskog med ett budskap om styrka och solidaritet för Sioux", säger Franco Viteri från Sarayaku och tidigare språkrör i Confeniae (Federation of Indigenous Nationalities of the Ecuadorian Amazon).

"Det är en mäktig känsla att kunna stå bredvid sina bröder och systrar från den ecuadorianska Amazonas och veta att vi inte är ensamma i kampen mot fossila bränslen", säger Kandi Mossett från Indigenous Environmental Network och en organisatör av #NoDAPL-rörelsen, "det är viktigt att världen förstår att denna kamp handlar om mycket mer än att bara stoppa en oljeledning. Det handlar att vi alla står tillsammans runt om i världen för att hålla fossila bränslen i marken och skapa en rättvis övergång till förnybar energiekonomi".

Att tänka att ”detta sker inte på vår mark, Sverige har ingenting med detta att göra” blir mindre aktuellt när man tänker att vi har en gemensam värld och vi måste samarbeta för att skydda den.

Övriga källor:

http://www.daplpipelinefacts.com/

http://www.dn.se/nyheter/varlden/oljeledning-genom-reservat-i-usa-stoppas/

Håll oljan i marken

Enligt världens forskare måste åtminstone två tredjedelar av alla fossila bränslen stanna i marken om vi vill hålla oss under den temperatur som kommer att leda till katastrofal klimatkollaps. Om vi et att vi måste hålla olja i marken, varför kräver vi då mer, särskilt från platser som i Amazonas regnskog? Gå med oss kampen för ett slut på borrandet och skapa rättvisa för ursprungsbefolkningen i Amazonas!

Amazonas regnskog är en enastående global gåva vi fått. Som världens största och mest biologiskt skiftande tropiska skog, täcker den ett område som är större än USA's fastland. Amazon är hem till en tredjedel av jordens växt- och djurarter, producerar en femtedel av världens sötvatten och spelar en avgörande roll i regleringen av vår globala klimat eftersom den producerar syre och absorberar kol, och driver den globala vädermönstret. Den är för stor ochbetydelsefull för att vi skall kunna säga att ”det händer ju så långt bort, det påverkar inte mig”.

Amazonas viktiga roll som kolreglerare hotas av planer på att öppna tiotals miljoner tunnland för utvecklingen av fossila bränslen. Studier visar att dessa planer för vidare oljeverksamhet äventyrar Amazons förmåga att reglera det globala klimatet. Om man tycker att dagens invandring till Sverige är för omfattande, kommer det inte dröja länge till förrän detta antal flyktingar kan dubbleras. Hem kommer att förstöras i översvämningar och jordbruk kan komma att gå under i torka. Vi i Sverige kommer att påverkas otroligt mycket mer än bara få lite varmare somrar och inte lika många vita jular.

Urfolken i Amazonas har varit dess trofasta och mest passionerade beskyddare från oljebolag och regeringar i årtionden. De har länge varnat oss om effekterna av oljeborrningen i Amazonas, så som föroreningar, kulturell förödelse, avskogning och klimatförändringar.

Nu har världens forskare äntligen lyssnat och varnar oss att för att undvika den typ av klimatkatastrof som skulle ödelägga Amazonas regnskog till en savann och förändra det liv som vi känner det. Vi måste alltså låta oljan vara kvar i marken. Låt oss börja med att skydda jordens största kolsänka, vår mest biologisk mångfald och kulturellt känsliga regnskogen. Amazonas samhällen har gjort sin del för att försvara regnskogen; nu är det dags att vi gör någonting. 

Stöd Amazon Watch i kampen för att bevara regnskogen! För allas vår skull.

Du kan stödja oss genom att klicka på denna T-shirt. Om du köper den går pengarna till vårt arbete. Vi lanserade detta som en julklapp 2016, men en present till dig själv (och till oss) går att handla året om.

Stam i Peru kämpar mot oljebolagen

En inhemsk federation motsätter sig till en nyligen godkänd planering för oljeborrning i peruanska Amazonas. Nu blockerar dem fysiskt alla försök från oljebolagen att arbeta på deras marker. Ett farligt och riskfyllt uppdrag.

I början av december 2016 gav den peruanska regeringen klartecken för Santiago-baserade GeoPark Ltd. att producera olja i Block 64 tillsammans med det statligt ägda energibolaget Petroperu som sin s.k juniorpartner. Rörelsen är en del av Perus president Pedro Pablo Kuczynskis försök att "frigöra" misslyckade byråkratiska investeringar.

Men Jeremias Petsein, ordförande i det inhemska förbundet Federación de la Nacionalidad Achuar del Perú (FENAP), menar att ledare för alla fyrtiofem Achuar-samhällen som lever i Block 64, är alla emot oljeborrningen och vill stoppa företag från att sätta sin fot i deras territorium.

Achuars förfäders land täcker ungefär två tredjedelar av oljeblock 64, men de flesta samhällen saknar formella landtitlar, menar Petsein.

"Vi har en frisk regnskog, fri från föroreningar, vilket är skälet till varför vi inte vill att oljebolag stampar in", säger han. Oljeföroreningar "är redan en realitet i andra ursprungs-befolkningar och orsakar människor sjukdom och förstör vårt sätt att leva."

Achuar har vänt sig till lokala domstolar för att ogiltigförklara Block 64 som sattes upp år 1995, liksom förra veckans godkännande av GeoPark plan för att driva arbetet. FENAP’s advokat Raquel Yrigoyen säger att båda åtgärderna är olagliga eftersom regeringen inte rådfrågat Achuar, vilket krävs enligt lag för ursprungsbefolkningens rättigheter.

Regeringen har inte svarat på förfrågningarna om en kommentar.

GeoPark säger att fokus för deras projekt i Block 64 ligger mellan bäckarna Situche och Anaso, där några samhällen från Shuar och Achuar–inte anslutna till FENAP – inte har gått emot oljeprospekteringen.

"GeopPark respekterar rätten för ursprungsbefolkningen och skulle inte sträva efter att utveckla olja i områden där lokalbefolkningen är emot borraktivitet", skriver bolaget i ett uttalande.

Peru är en av regionens snabbast växande ekonomier. Men det är överfullt med tvister om naturresurser som har urspårat miljarder i investeringar och orsakat mer än ett dussin döda i sammanstötningar med polisen under de senaste åren.

Petroperu, som i huvudsak transporterar och förädlar olja, har rapporterat ett tiotal läckor i sin pipeline i år.

Människor vill skydda sitt hem och sin natur.

Hjälp oss hjälpa dem.

Stöd oss i kampen för att få bort rätten att borra efter olja i Peruanska Amazonas!

Bra julklapp

När du köper denna T-shirt går pengarna till vårt viktiga arbete för att få bort olje utvinningen i Amazonas regnskog. Det är en miljömässig, humanitär och kulturell katastrof om energibolagen inte stoppas.

Hjälp oss genom att köpa denna T-shirt. Dessutom kan du nästa sommar visa alla på stranden att du säger Nej till olja från Amazonas.

Köp den här: https://www.teezily.com/olja-nej-tack

Kichwa-folket i Sarayaku

I centrala ecuadorianska Amazonas, lever i Sarayaku-samhället cirka 1200 Kichwa som har en av de mest framgångsrika historierna av att försvara sitt territorium från resursutvinning.

Liksom i de flesta fall av Amazonas befolkning, har deras land delats upp i olika oljekoncessions-block. Block 23 ligger på deras territorium, och beviljades det argentinska företaget CGC år 1996. CGC har varit operatör i blocket med en andel på 50%, medan dess affärspartners i blocket har kommit och gått på grund av koncessionens pågående tvist. Människorna i Sarayaku har varit orubbliga i sitt motstånd mot oljeutvinningen, men regeringens påtryckningar och det aggressiva företagets intrång har lett till många konfrontationer.

År 2003 förde Sarayaku sin sak till den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter som formellt erkände ett antal kränkningar mot dem, bland annat i fallet där fyra lokala ledare gripits av den ecuadorianska militären och torterades av militär och polis på en oljeanläggning ägd av CGC. Kommissionen utfärdade förebyggande åtgärder för att den ecuadorianska regeringen skulle sanera området från omfattande sprängämnen som blivit kvar efter företagets misslyckade försök att genomföra seismiska tester.

I ett försök att skrämma folket i Sarayaku via brutala åtgärder, blev flera medlemmar våldsamt attackerade av militär på deras väg för att fredsprotestera. Trots detta lät de sig inte tystas och protesterna fortsatte. Trots fortsatta övergrepp har representanter för Sarayaku framgångsrikt begärt, av den interamerikanska domstolen år 2004, rättigheterna att utfärda provisoriska åtgärder till den ecuadorianska regeringen. För närvarande håller CGC fortfarande en andel på 50% tillsammans med företaget ConocoPhillips. Båda håller dock samtal med regeringen för att eventuellt avsluta sina kontrakt.

Amazon Watch har länge stått bakom de ansträngningar som Sarayaku gjort för att förhindra oljeutvecklingen i sina förfäders landområden. Ett bevis på styrka och motståndskraft hos Kichwa-folket är att Sarayaku haft betydande framgång där de upprepade gånger avhyst oljebolag från regionen. Block 23, som ligger över en väsentlig del av deras territorium och för närvarande ägs av ConocoPhillips, har bytt ägare flera gånger under de senaste femton åren.

Kampen för marken fortsätter och utan vår hjälp, kanske människorna i Sarayaku inte klarar att försvara sig längre. Hjälp oss hjälpa dem genom att donera.