#Backa Sapmi
Sveriges samer utstår rättighetskränkningar och rasistiska och förolämpande kommentarer ofta på grund av det faktum att de är just samer. Okunskap om samernas historia och kultur kan också vara en anledning till samhällets oförståelse kring samisk kultur. Amazon Watch Sverige backar samerna och backar Sápmi och här kan du läsa mer om samernas historia och vilka kamper de kämpar just nu:
-
Samer är ett av världens urfolk och det enda urfolket i Europa. Inuiter på Grönland är också ett urfolk, men Grönland räknas till den nordamerikanska kontinenten.
Urfolk är enligt FNs definition: “Urfolk är de som bodde i landet eller geografiskt område som landet tillhör, vid tiden för erövring, kolonisation eller fastställande av nuvarande statsgränser.”.
1977 uttalade Sveriges riksdag samerna som ett urfolk i Sverige, som har folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling.
År 2011 erkändes samerna som ett folk i Sveriges grundlag, vilket innebär att de har större rätt till självbestämmande än vad man har som uttalat urfolk.
Samer lever i och har historiskt sett levt i norra Skandinavien och på Kolahalvön, det vill säga i Norge, Sverige, Finland och Ryssland.
Samernas traditionella landområde kallas Sápmi.
Sametinget uppskattar att det finns mellan 20 000 och 40 000 samer i Sverige (vi registrerar inte etnicitet, så svårt att veta exakt.
Totalt uppskattas det att det finns mellan 80 000 och 100 000 samer i världen, 40 000 - 60 000 i Norge, 9 000 i Finland och 2 000 i Ryssland.
I Sverige talas fem samiska språk, eller varieteter: nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska.
Traditionell näring för samer är jakt, fiske och renskötsel. Idag försörjer sig dock majoriteten på annat sätt.
Det finns 51 samebyar i Sverige: 33 fjällsamebyar (har renarna på fjället under sommaren och i skogslandet på vintern), 10 skogssamebyar (har renarna i skogslandet hela året) och 8 koncessionssamebyar (får bara bedrivas av samer som har fått koncession – tillstånd – av länsstyrelsen i Norrbotten och där icke-samer får äga renar, som samerna sköter, så kallade skötesrenar).
Trots dess namn är en sameby inte en fysisk by utan ett större geografiskt område där renskötsel bedrivs.
Det finns renskötare och renägare: renskötare är ett yrke och renägare är helt enkelt att man äger renar.
Renen har en stor betydelse för den samiska kulturen, även bland icke renskötande samer. Det ser man inte minst i samiskt hantverk, duodji, där renhorn och skinn ofta används.
Tidigare fanns det vildrenar i Sverige, men idag är alla renar någons egendom.
Samiska klädedräkten kallas på svenska för kolt. De traditionella koltarna har dekorationer i rött, blått, grönt och gult. Kolten och barmklädet i olika färger och broderier berättar om släkten och varifrån man kommer. Det finns också mer färgsprakande mönstrade koltar, festkoltar.
Den samiska flaggan antogs 1986. De fyra färgerna symboliserar viktiga överlevnadselement. Grönt står för växter, natur och landet Sápmi. Blått står för vattnet. Rött står för eld, värme och kärlek. Och gult symboliserar solen och ett långt liv.
Det finns en samisk nationalsång och en samisk nationaljojk.
Den samiska nationaldagen firas 6 februari.
-
Man vet inte säkert vart samer kommer ifrån och inte heller hur länge de funnits men man vet att det finns spår av att de levt i Sápmi långt innan de nordiska länderna bildades. Samer nämns i skrift första gången för tvåtusen år sedan när en romersk historiker skrev om ett folk han kallade för fenni, vilket man senare förstått är samernas förfäder. I Sverige har samerna bott i flera tusen år och de levde i norr och ofta som nomader, man flyttade runt till nya jaktmarker och fiskeområden med renhjordar som till en början inte var särskilt stora. Under denna tid var norra Sverige länge oupptäckt av svenska kronan och det var mycket glest befolkat.
Det var inte förrän mot 1300-talet som svenska kronan hävdade sig rätten till områden norr om Hälsingland. Information om att det fanns mycket mark och naturtillgångar hade nått kronan och man uppmanade nybyggare att flytta uppåt i landet - till samernas traditionella marker. Kolonisationen av samernas mark är en långsam process där samer till en början har en blomstrande handel och fredliga kontakter men som förändras genom att svenska kronan sakta men säkert tar ifrån samerna deras markrättigheter för att behålla som statlig egendom eller dela ut till bönder. Svenska kronans långsamma process att ta mer och mer rättigheter från samerna berodde mest på att de ville ta ifrån samerna deras markrättigheter.
Jordbruk blir mer och mer viktigt för kronan och man uppmanar fler jordbrukare att flytta upp i landet och även gruvor gjorde att många flyttade upp och fick samerna att trängas undan. I början av 1600-talet blev protestantismen populär i Sverige och ansågs som den enda religionen. Det byggdes kyrkor i norra Sverige och blev böter och prygel för avguderi. Samer skulle bli kristna och fråntogs bland annat deras heliga trummor och fick offerplatser förstörda. Tidigt 1700-tal började den personliga omvändelsen. Präster reste runt bland samerna för att predika kristendomen och vid varje kyrka som redan byggts på samernas mark skulle det även byggas en skola där de samiska barnen skulle lära sig bland annat om kristendomen.
I slutet av 1800-talet tog rasbiologin fart i Europa. Frankrike och Storbritannien influerade med sina kulturnivåer som innebar att jordbrukskultur står över nomadkultur. Detta gjorde att svenska politiker och ämbetsmän ansåg att nomadiserande samer var på en lägre kulturnivå än de bofasta jordbrukarna. Samerna började betraktas som en biologiskt underlägsen ras. Forskare ägnade sig åt gravplundring för att jämföra skallar och kranium. 1922 öppnade Statens institut för rasbiologi för att bevisa att samer, och vissa andra folkgrupper som judar, finnar och romer, var lägre stående.
“Lapp ska vara lapp”-politiken som började i slutet av 1800-talet och var ett sätt att dela upp samerna. De nomadiserande fjällsamerna skulle ägna sig åt renskötsel. De betraktades som ”äkta” samer. Deras barn fick gå i nomadskola för att lära sig det allra nödvändigaste, men de fick inte samma utbildning som övriga barn. Övriga samer skulle assimileras och bli ”vanliga svenskar”. Det gällde också de renskötande skogssamer, som ansågs vara i vägen för nybyggare och skogsbruk. Rasismen och försvenskningspolitiken innebar att mängder av samer dolde sitt ursprung och slutade tala samiska med sina barn.
Samernas lappskatteland, som de hade haft i generationer och betalat skatt för, togs ifrån dem av staten. Marken delades ut till nybyggare och gjordes om till ”kronoöverloppsmarker”, mark som idag ägs av bland annat statliga Sveaskog. Detta fullbordade koloniseringen av samernas mark och påverkar dem än idag.
1890 fastställde regeringen odlingsgränsen. Marken väster om gränsen skulle reserveras för samernas näringar (ungefär det området som idag är landskapet Lappland). Men tio år senare grundades Kiruna väster om odlingsgränsen. Regeringen struntade i sitt eget beslut då det fanns malm där.
1928 kom en ny renbeteslag som innebar att renskötseln och samebyarna skulle övervakas och styras i minsta detalj. Det innebar att renskötande samer fick rätten till mark och vatten i samebyarnas områden, medan icke renskötande samer fråntogs alla rättigheter. Det har skurit sönder det samiska samhället, där några få har urfolksrättigheter och övriga inte har några rättigheter alls. Renbeteslagen var också patriarkalisk. Om en renägande samisk man gifte sig med en icke samisk kvinna fick han behålla renskötselrätten, men om en renägande samisk kvinna gifte sig med en icke samisk man förlorade hon renskötselrätten. Lagen ändrades för 1976, så att renägande kvinnor fick behålla renskötselrätten även om hon gifte sig med en icke same.
Det dröjde till mitten av 1900-talet innan uppfattningen om samer ändrades. Många instanser var överens om att villkoren för samer och samiska bostäder behövde bli bättre. Först 1950 var det möjligt för samer att få egnahemslån och 1959 fick de samma rätt som andra svenska medborgare när det gällde bostadsbidrag.
Svenska kyrkan spelade också en stor roll i att ta ifrån samerna deras rättigheter. Präster bistod rasbiologerna med gravplundringar och underlättade för skallmätningar och fotograferingar av samer i kraft av sitt ämbete och sin auktoritet under första hälften av 1900-talet. Idag bedriver kyrkan skogsbruk med kalhyggen och markberedning på samiska marker. Svenska kyrkans två nordligaste stift, Luleå och Härnösand, är inte ens FSC-certifierade. FSC-certifiering gör att företag och konsumenter kan välja varor av trä som kommer från ett ansvarsfullt skogsbruk, det vill säga ett skogsbruk som tar hänsyn till människor och miljö. 1951 beslutades det om full religionsfrihet i Sverige.
Än idag påstår svenska staten att den har historisk rätt till mark och vatten i samernas områden. Men år 2020 fick Girjas sameby rätt mot staten efter en tio år lång process om vem som har rätt att förvalta småviltsjakt och fiske inom samebyns område. Det var en rätt som samebyarna hade fram till 1993 då regeringen upphävde rätten och överförde den till länsstyrelserna. Högsta domstolen slog fast att Girjas sameby har en stark bruksrätt som ytterst vilar på långvarigt bruk. De är en dom som för första gången tydligt tar sin avstamp i mänskliga rättigheter när det gäller samerna som urfolk.
Rasismen och fördomarna mot samerna, framför allt mot renskötande samer, lever kvar än idag. Kanske beroende på den rasistiska och förtyckande historien, men troligen också på grund av okunskap om samernas historia och kultur.
Amazon Watch Sverige stöttar samernas krav på tillgodosedda rättigheter, inklusive fritt och informerat förhandssamtycke, och har uttryckt sitt stöd tillsammans med flera andra allierade organisationer i debattartiklar och öppna brev.
-
Amnesty Sápmi jobbar med information och opinionsbildning för samiska rättigheter: https://amnestysapmi.se
Sametinget är en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och även ett folkvalt samiskt parlament med uppdrag att verka för en levande samisk kultur i Sverige: https://www.sametinget.se
En hemsida för allt om Sveriges urfolk och Sápmi: https://www.samer.se
En guide gjord av samer med saker man kan tänka på när man besöker samebyar: https://www.samigeaidnu.com
Svenska Samernas Riksförbund (SSR) är en politiskt obunden organisation för renskötseln och samiska näringslivs- och samhällsfrågor: https://www.sapmi.se
pågående kamper:
-
Gállok och Jåhkågasskas ligger i Laponia som är ett av Europas största oexploaterade naturområden och även ett världsarv enligt Unesco. 2006 fick det svenska bolaget Jokkmokk Iron Mines tillstånd att undersöka marken i Gállok och under 2010 fick bolaget göra provborrningar.
En gruva i Gállok riskerar att störa naturen i Laponia, läcka ut avfall i vatten och sjöar och göra oåterkalleligt exploatering av naturen. Utöver detta hade gruvans placering även splittrat Jåhkågasskas marker mittitu vilket påverkar renarnas vandringsväg. Miljöförstöringen av gruvan skulle även påverka renarna och på så sätt samerna. Rennäringen i Gállok och Laponia bidrar och har ett viktigt kulturvärde för Unescos världsarv.
2013 fick gruvbolaget avbryta sin provborrning på grund av stora protester på platsen. Vid 2017 har länsstyrelsen två gånger nekat en bearbetningsprocess som bolaget skickat in vilket gör att frågan lyfts till regeringen.
Under 2022 uppmanade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och miljön regeringen att säga nej med stöd från FN:s rapportör om urfolks rättigheter.
71 000 underskrifter samlas även in mot gruvan och lämnas till regeringen.
Regeringen ger bolaget tillstånd ändå och i juni 2022 skickar Naturskyddsföreningen tillsammans med flera organisationer en ansökan om rättsprövning av regeringen beslut till Högsta förvaltningsdomstolen.
19-20 september 2023 startade överklagan Högsta förvaltningsdomstolen och pågår fortfarande. Högsta förvaltningsdomstolen förväntas komma med ett beslut i början på 2024.
Läs mer här:
-
Sveaskog är Sveriges största skogsbrukare och ägs av svenska staten. Deras huvudsakliga verksamhet är att odla skog, leverera virke, biobränslen, ved osv. På stora delar av den skog som Sveaskog formellt äger har samerna levt kvar, vårdat skogen och haft sin renskötsel där i många århundraden. På grund av detta och historien mellan svenska staten och samerna uppstår det mycket konflikter om marken. Samplaneringsprocessen är något som skapats för att skapa en dialog mellan skogsbruket och rennäringen men i många fall känner sig samerna överkörda eller inte hörda trots dialog.
Mot slutet av 2020 uppmärksammades Sveaskogs rättighetskränkningar mot samer när drabbade samebyar tvingades offentliggöra sin kamp mot det statliga skogsföretaget efter att inte fått sin röst hörd i samrådsprocesser.
”Sveaskog vill kalavverka 1000 fotbollsplaner naturskog på samebyns vinterbeten – mot vår vilja. Om de tar skogen denna vinter, så överlever inte våra renar ens till våren”, säger Lars Anders Baer, ordförande i Luokta-Mávas sameby.
Ett av många exempel är i Muonio sameby där Sveaskog vid upprepande tillfällen avverkat gamla naturskogar som ligger i renbetesområden i Muonio sameby trots samernas protest och rättigheter i området. Sveaskog bröt också samrådet med samebyn vilket gjorde att de inte fick någon möjlighet att påverka besluten om skogen
Läs mer här:
-
Girjasdomen är ett fall mellan Girjas sameby och svenska staten om vilken av parterna som har rätten att upplåta småviltsjakt och fiske inom Gällivare kronoöverloppsmark. Denna dom är väldigt viktigt för samerna då Girjas sameby vann mot staten i Högsta domstolen 2020 och fick ensamrätt för att upplåta småviltsjakt och fiske i detta område. Detta var unik en vinst som var mycket viktig och som äntligen erkände samernas historia. Amnesty Sápmi har sammanfattat domen på deras hemsida.
Efter domen av Girjasmålet har flera rasistiska och förolämpande kommentarer vällt fram på olika sociala medier mot Girjasborna. Det har även visats stöd för invånarna, mot dessa rasistiska kommentarer och att rasism inte tolereras, som visats på Twitter med hashtaggen #BackaGirjas och #BackaSapmi. Rasism mot samer fortsätter att härja men fler och fler sluter upp bakom Sápmi och fördömer statens behandling av sitt urfolk.
Läs mer här:
-
EU:s förordning Critical Raw Materials Act (CRMA) är ett förslag med mål att säkerställa att EU har en säker och hållbar tillgång till kritiska råmaterial. Den ska möjliggöra en ökad utvinning på vissa råmaterial som anses viktiga för framtiden och den gröna omställningen. Förordningen är godkänd och den medför att det går snabbare att få brytningstillstånd i områden där det finns dessa råmaterial.
Detta utgör ett hot mot samerna och deras mark då det blir lättare att få igenom provborrningar och gruvor. Lagen innehåller heller inget fritt och informerat förhandssamtycke och enligt folkrätten ska urfolk ha rätt att på förhand neka eller ge ett fritt informerat samtycke till projekt som påverkar de och deras mark. Flera av metallerna som ingår i lagen har redan hittats på samisk mark och det pågår just nu borrningar i flertal samebyar.
Läs mer här: