Året började med de tragiska nyheterna om bränderna i Australien som ödelagt stora delar av landet. Australien har haft rekordhöga temperaturer, troligtvis på grund av klimatförändringarna, som har resulterat i förödande bränder som slukat allt i sin väg. Bilderna på djur och människor som söker skydd från bränderna är hjärtskärande, och experter uppskattar att över en miljard djur omkommit. Kulturella och heliga platser för Australiens urfolk hotas av bränderna och luftkvaliteten utlöser brandlarm i byggnader. Enligt The Guardian har bränderna förstört 10.7 miljoner hektar skog, en area större än Portugal, mellan juni 2019 och januari 2020.
Vi står inför en global klimatkris. En konsekvens av en varmare planet är allvarligare bränder, både naturliga och de som anlagts av människor. Eftersom klimatförändringarna skapar ideala förhållanden för löpeldar, fortsätter den destruktiva cykeln: bränder förekommer oftare och blir mer intensiva, släpper då ut mer kol i atmosfären, och driver oss närmare klimatkaos.
Förödelsen i Australien påminner om förra årets skenande bränder i Amazonas regnskog och i de kaliforniska skogarna. De är dessutom onekligen relaterade: ju mindre fukt som kommer från Amazonas, desto mindre global atmosfärisk fukt och högre risk för torka, så som de i västra USA.
Flera nyhetsartiklar har noterat att både Australiens och Amazonas tragedier är relaterade till klimatförändring men misslyckades med att beskriva en viktig skillnad mellan dem: bränderna i Australien är nästan uteslutande så kallade ’wildfires’, alltså naturligt antända eller oplanerade bränder, medan de som härjade i brasilianska Amazonas var avsiktligt anlagda av människor, främst för markspekulation och lantbruksnäring. Amazonasbränderna var kriminella handlingar inspirerade av president Bolsonaros anti-miljöretorik. Markspekulatörer, bönder och ranchägare förstod presidentens budskap som en licens för att anlägga bränder utan straff, i syfte att expandera sin verksamhet in i regnskogen.
Enligt de senaste uppgifterna från den brasilianska myndigheten INPE, har 7.2 miljoner hektar av regnskog brunnit i brasilianska Amazonas under 2019, en ökning på 168% från 2018. I grannliggande Bolivia har 4 miljoner hektar slukats av människoorsakade bränder under 2019, enligt organisationen Friends of Nature Foundation. Bränder i brasilianska Amazonas är tätt sammankopplade med illegal skogsavverkning, landinvasioner och våld på urfolkens territorier. Invasioner på urfolkens mark har ökat rekordartat sedan 2018, och lett till dödliga konflikter och anlagda bränder med syfte att öppna upp skogen för boskapsbete. Skogsskövling på skyddade urfolksmarker i Amazonas kulminerade förra året och var nästan tre gånger högre än 2008.
Den brasilianska regeringen går inte längre att lita på när det gäller skyddet av Amazonas och dess urfolk. Denna veckan har över 500 urfolksledare från hela Brasilien samlats i Amazonas för att utveckla strategier i opposition till Bolsonaros planer att öppna upp urfolkens territorier för gruvbrytning och lantbruksnäring.
Sedan Amazonasbränderna fått global uppmärksamhet har Bolsonaro utlovat ’noll-tolerans’ för miljöbrott, men detta är endast tomma ord för att rikta rampljuset på annat håll än hans skadliga policys och farliga retorik. Vi ser en liknande taktik hos Australiens premiärminister Scott Morrison, vars delaktighet i landets katastrof kan länkas till hans regerings klimatförnekande och dess ledande roll i att försena effektiva klimatåtgärder under klimatförhandlingarna förra månaden.
Tragedier i nivå med Australiens nuvarande kris är ett direkt resultat av klimatförändring, något som intensifierats av förra årets bränder i Amazonas som släppte ut plymer av koldioxid i atmosfären. Som konsumenter måste vi erkänna vår egen delaktighet i denna process. Amazonas förstörs av industrier som producerar varor som soja och nötkött, som ofta exporteras till globala marknader med hjälp av internationella finansinstitut. Politiska ledare som Bolsonaro och Morrison gör det möjligt för industrier, allt från lantbruksnäring till fossilbränslen, att haverera vårt klimat på bekostnad av vår kollektiva framtid.
Precis som att förödelsen i Australien och Amazonas är implicit förenade, kan också våra val som konsumenter och väljare antingen främja lösningar eller göra krisen ännu värre. Australiens oöverträffade katastrof, och ännu en horribel brandsäsong i Amazonas, kan bli frekventa händelser om vi tillåter att företag och politiker undviker ansvarstagande. Vi har en kollektiv skyldighet att ta tag i rotorsakerna till klimatförändringen för att undvika nästa globala klimatkatastrof, och det kommer inte lämna mycket utrymme för ledare som Bolsonaro och Morrison, som fortsätter att prioritera makt och vinst över vår säkerhet.
Christian Poirier
Översättning: Karin Ståhl