I juli 2020 publicerade Europeiska Unionen (EU) sin taxonomi, alltså det system som ska hjälpa EU att uppnå sina energi- och klimatmål för 2030. Dokumentet klargör vilka aktiviteter som är miljömässigt hållbara eller inte. Systemet klassificerar dock vissa aktiviteter som miljövänliga när i de själva verket inte är det, men vars inkludering i miljöskadliga aktiviteter skulle gjort klimatmålen svårare att nå.
EU:s taxonomi skapades för att hjälpa till i implementeringen av den så kallade European Green Deal, som är tillväxtstrategin som fokuserar på miljöprioriterad utveckling av ekonomin. Förslaget i European Green Deal är att eliminera kol från vissa sektorer, med en målsättning på noll kolutsläpp till 2050 som beskrivs i Parisavtalet. Tanken är att policymakare, företag och investerare bör basera sina beslut på taxonomin för att försäkra sig om att de rör sig i rätt riktning mot en miljömässigt hållbar ekonomi.
Problemet uppstår med uttrycket om att användning av biobränsle bidrar till att mildra klimatförändringarna. Taxonomin klassificerar nästan alla former av biobränsle som hållbart, och i nuläget kommer runt 60% av förnybar energi i Europa från biomassa. Men att bränna biomassa för energiproduktion släpper ut mycket koldioxid, vilket gör det långt ifrån kolneutralt. Faktum är att förbränning av biomassa släpper ut mer koldioxid än förbränning av naturgas, och av kolet som frigörs kommer bara en liten del att kunna bindas tillbaka genom plantering av nya träd innan 2030.
Tanken om att energiproduktion från biomassa skulle vara hållbart kommer från idéen om att kolet som frigörs vid förbränning redan extraherats från atmosfären medan plantan växte. Men detta är en missuppfattning. De områden som skulle användas för att odla växter för biobränslen är områden som redan naturligt täcks av vegetation. Det är inte ”extra” träd som binder kolet, utan istället rensar man områden för att plantera träd till förbränning. Dessutom behöver träd flera år att växa, men bara några minuter för att brinna upp.
Påtryckningarna mot snävare restriktioner för vad som får brännas kom från flera europeiska länder. Det finns starka lobbyister som stöttar förbränning av biomassa och som tycker att energimålen blir för svåra att nå utan biobränslen. EU ber medlemsländerna att öka andelen energi från hållbara källor, och målet är att EU som helhet ska ha 32% hållbar energi till 2030. Medlemsländerna föredrar därför att ha lösare restriktioner, även om det inte gynnar miljön.
Sverige och Finland har stora skogsindustrier och i förhandlingarna gjorde de motstånd mot allt som skulle begränsa vad som får göras med biomassa från skog. Även om båda länderna endast använder restprodukter för bioenergi, är import av träd från andra länder inte begränsad. I många fall är ”hållbarheten” hos biobränslen baserade på kartläggningar som inte spårar biomassans ursprung. På så sätt kan träd odlas i ett land och förbrännas i ett annat.
Inför toppmötet Leaders Summit on Climate skrev vi tillsammans med många andra organisationer, samebyar och civilsamhällesaktörer ett öppet brev till EU kommissionens ordförande Ursula von der Leyen om vikten av att inte klassificera förbränning av biomassa från skog som ”förnybar” energi. I brevet uttrycks:
“The cheapest and most effective climate solution is to let forests grow older and to reduce logging altogether. Natural forests that are allowed to age act like a carbon bank, while burning forest biomass for energy effectively turns forests into the “new coal”.”
Vissa typer av biomassa kan anses hållbar, men bara om det kommer från övergiven jordbruksmark eller restprodukter. Andra former av biomassa bidrar till avskogning av ostörda ekosystem. EU kan inte fortsätta lätta på regler och samtidigt skryta om hållbarhet. EU:s taxonomi måste skärpas och fokusera på vad som är hållbart på riktigt, och inte skapa falska hållbarhetsmål som är lättare att nå. Det är bättre att vara transparant gällande målens nåbarhet än att sprida lögner om något så viktigt som klimatförändringar.
Isabel Resende