Nyligen samlades ledare från Amazonasländer i Belém do Pará, Brasiliens Amazonas-huvudstad, för att diskutera skyddet av regnskogen och vår gemensamma framtid. "Belém-deklarationen" blev huvudresultatet av denna konferens med ledarna för Brasilien, Bolivia, Colombia, Ecuador, Guyana, Peru, Surinam och Venezuela. Trots att deklarationen innehåller flera goda intentioner och ambitiösa försök att stärka samarbetet över hela Amazonas, tycker vi på Amazon Watch inte att den går tillräckligt långt för att skydda regnskogen och mänskliga rättigheter.

Deklarationen saknar gemensamma mål för att eliminera avskogning och misslyckas med att etablera ett moratorium för utvidgningen av olje- och gruvföretag i regionen, vilket är avgörande åtgärder för att bemöta klimatkrisen. Medan deklarationen upprepade gånger pekar på hotet om att Amazonas regnskog kan passera en "point of no return" på grund av ihärdig avskogning och bränning, lyckas den inte etablera gemensamma mål för Amazonasländer att uppnå noll avskogning innan 2030.

Deklarationen föreslår att inleda en dialog om "hållbarheten i sektorer som gruvdrift och fossila bränslen i Amazonas-regionen". Men en sann rättvis övergång kräver utfasning av olje-, gas- och gruvverksamhet i Amazonas, eftersom dessa aktiviteter oundvikligen leder till ytterligare avskogning, miljöförstöring och kränkningar av rättigheter.

Angående stärkandet av urfolkens territorier och rättigheter bekräftar deklarationen urfolkens rätt till "fullständig och effektiv besittning" av sina landområden. Men den misslyckas med att utarbeta en klar väg framåt med konkreta åtgärder och specifika mål som effektivt skulle stärka urfolkens territoriella rättigheter i regionen.

Dokumentet betonar också behovet av att stärka policys, samarbete och öppen dialog om att integrera hållbarhetsnormer i infrastrukturprojekt i Amazonas. Men detta går emot den nuvarande ruschen att bygga ny exportinriktad infrastruktur på platser som i brasilianska Amazonas.

Sammanfattningsvis anser Amazon Watch att "Belém-deklarationen", trots sina goda intentioner, inte ger en konkret plan för att skydda en klimatstabil region. En verkligt rättvis övergång kan inte ledas av den privata sektorn och vara exportorienterad. Istället måste den baseras på brett folkligt deltagande, med beslut formade av urfolks behov. Vi kommer att fortsätta kämpa för en genuin politisk förändring som upprätthåller grundläggande miljö- och mänskliga rättigheter.