Åtta månader efter Covid-19 krisen, och efterföljande kollaps av energimarknaden som lamslog Ecuadors ekonomi, förlitar sig landet på expanderad oljeutvinning och gruvbrytning i Amazonas för sin post-pandemiska återhämtning.

Desperata att bygga förtroende inför investerare, arbetar lagstiftare nu på ett lagförslag gällande fritt, informerad förhandskonsultation, istället för FN:s Urfolksdeklarations (UNDRIP) standard om fritt, informerat förhandssamtycke (FPIC) för urfolk. De hoppas kunna signalera att urfolkens opposition, protest och juridiska åtgärder, som har stoppat flera projekt under de senaste åren, nu tillhör det förflutna.

Men lagstiftarna, antingen på grund av okunskap om konceptet eller medveten ignorans, konsulterade inte urfolken i diskussionerna eller förberedelserna för lagförslaget. Det saknar också rätten till samtycke – den internationellt accepterade standard som erkänner urfolks autonomi att acceptera eller lägga in veto mot ett projekt eller policy som påverkar dem.

Utropandes ”Våra rättigheter! Våra territorier! Vårt beslut!” fördömde ledare från Ecuadors regionala urfolkskonfederation från Amazonas (CONFENIAE) den föreslagna lagen på en presskonferens i Amazonstaden Coca.

“We demand that an FPIC law be put forth in harmony with and respect for our peoples and nations and our ways and time frames for discussion, analysis, and decision-making. We are not going to acquiesce to an illegitimate law written from their desks in Quito. Since this will be a law regarding the collective rights of Indigenous peoples and nations, we ourselves must be the ones who put forth and define that law. Any law that sidesteps dialogue with us will not be valid and will not be enforceable in the territories of the Indigenous peoples and nations.”

— CONFENIAE

Enligt Ecuadors grundlag erhåller regeringen rätten till all mineral under markytan. Så trots att urfolken har utfärdats landtitlar för sina territorier, gäller de bara från marken och uppåt. Konstitutionen från 2008 fastställer rätten till fritt, informerad förhandskonsultation, men inte samtycke, vilket strider mot den internationella standarden i UNDRIP. Trots detta har Ecuador aldrig upprättat en lag som förvaltar hur konsultationsprocessen ska gå till, vilket orsakar konflikter med lokala samhällen och juridiska processer.

Under ett statsbesök 2018 upptäckte FN:s Special Rapporteur för Urfolksrättigheter, Victoria Tauli-Corpuz, att ”så kallade utvecklingsprojekt har kränkt och fortsätter att kränka urfolkens fundamentala rättigheter” och att exkluderingen av urfolk från nationella utvecklingsplaner gör urfolks rättigheter osynliga. Rapportören fastställde också att det inte fanns ”någon adekvat möjliggörande mekanism eller process som låter urfolken åtnjuta rätten” till FPIC. Landet beordrades 2013 av Inter-American Court of Human Rights att upprätta nödvändiga lagar eller procedurer i fallet Sarayaku v. Ecuador, men ännu har inget sådant gjorts.

Detta innebär att dussintals olje- och gruvkoncessioner urkarvade i urfolksterritorium i Amazonas och överlämnade till företag under de senaste decennierna, gjordes så utan en meningsfull process av fritt, informerat förhandssamtycke. Flera fall har uppdagats på senare år som utpekar kränkningar av dessa rättigheter.

Genom att genomdriva ett svagt lagförslag försöker regeringen också att kortsluta sitt eget juridiska system i hopp om att avstyra beslut i flera rättsfall som skulle skapa ett starkt prejudikat för urfolks rättigheter. Dessa fall är anhängiga vid landets progressiva konstitutionsdomstol som kan etablera nationell rättspraxis gällande FPIC, som möjligen skulle innehålla en definition av konsultation som inkluderar samtycke.

Enligt Ecuadors konstitution måste urfolken konsulteras om lagar som påverkar deras rättigheter och territorier. Det kan inte skapas någon konstitutionell lag gällande FPIC utan att urfolken konsulteras och samtycker. Att utelämna de människor som lagförslaget är tänkt att påverka från processen understryker hur lite lagstiftare förstår om deras egna konstitutionella skyldigheter.

Det faktum att regeringen inte förstår detta, är ett varningstecken för investerare om vilka problem som finns i framtiden för deras projekt. Företag bör inte låta sig luras. Detta är inte ett socialt godkännande för att upprätta verksamhet och kommer bara att förvärra spänningarna.

CONFENIAE-ledare krävde på presskonferensen att rätten till samtycke på lagar upprätthålls, och uppmanade konstitutionsdomstolen att inleda prövningen vid årets slut och publicera ett beslut innan lagförslaget sammanställs.

Enligt CONFENIAE:s president, Marlon Vargas, har flera urfolk redan beslutat att de inte ens vill bli konsulterade gällande utvinningsprojekt, och ännu mindre ge något samtycke. ”De säger att ’Vi har redan bestämt oss. Vi har sett förstörelsen som olje- och gruvaktiviteter innebär för våra skogar, våra floder, vår hälsa och vår kultur. Varför skulle vi vilja ha något sådant? Vi utövar vår rätt till självbestämmande och autonomi. Vi bestämmer vad som händer i vårt territorium’.”

En expansion av utvinningsindustrier på urfolks territorier i Ecuador skulle leda till konflikt och ekologisk katastrof, särskilt om projekten godkänns utan konsultation och samtycke av lokala samhällen. Urfolken har historiskt nekats rätten att besluta vad som sker inom deras territorier och rätten att delta i lagstiftningen av de lagar som påverkar deras liv, land och kulturer. Beslut som tags i avlägsna huvudstäder utan dem har lett Amazonas till en ekologisk brytpunkt och hotar överlevnaden för de som vågar stå upp för sina rättigheter.

Ecuador behöver en lag om konsultation och samtycke av urfolk som kommer från urfolk – en lag vars konstruktion reflekterar den faktiska process som den är tänkt att värna om.

Kevin Koenig