Davi Kopenawa, pristagare av Right Livelihood-priset år 2019, det så kallade ‘’alternativa Nobelpriset’’ i Stockholm, är shaman i Yanomami-urfolksgruppen, och har lett sitt folk under den 20 år långa kampen för deras territorium. Han har ofta blivit hotad av både politiker och guldgrävare som attackerar naturtillgångarna som finns inne i Yanomamis territorium. Även om deras territorium korsar två olika länder, anser Davi att de gränser skapat av icke-urfolk inte existerar, då skogen inte tillhör varken Yanomami, de bor bara i skogen, eller de båda staterna som territoriet sträcker sig över till. De vita männen äger inte skogen, det enda de vet är hur man förstör den. De riktiga ägarna av skogen är Xapiripë-andarna, bergen är deras hem och de bor i skogen. Andarna av djurens och skogens förfädrar är de riktiga ägarna av regnskogen.
Foto: VICTOR MORIYAMA / ISA
När Davi var liten dog flera personer i hans urfolkssamhälle, även hans föräldrar, till följd av mässling som togs med av gruvarbetare. Det var flera i hans nära familj som dog av mässlingen, hans farbror, kusin, syskonbarn, även Davi var svårt sjuk. Davi tror att skaparen Omame skyddade honom, så att han kunde berätta sin historia för världen, det är anledningen till att han kämpar. Han kämpar för sitt folk och för att de inte ska behöva dö unga eller för tidigt. Han minns innan guldgrävarna kom in i deras territorium, då det fanns många människor i skogen, fanns det inga farliga sjukdomar som de äldre berättade om, de var helt ensamma. Inga garimpeiros (illegala gruvarbetare) som letar efter guld, fabriker som producerar bensin och järn eller flygplan och bilar. Våra förfäder jagade och arbetade i deras odlingar, floderna var inte smutsiga. När de vita blev många, förorenades floderna på grund av jakten på guld och folken började dö eller blev sjuka.
När det kommer till kritik av Yanomami och att de levde i långvariga krig, påpekar Davi att det är de vita som verkligen skapar krig, men att de skyller på urfolk emellan som skjuter pilar mot varandra. Yanomami utför inte krig som de vita, som gör det med flygplan, bomber och kulor överallt, de tänker inte till när de sätter eld på jord och himmel.
Davi vill ha och behöver stöd från omvärlden, för att kunna fortsätta sätta press på den brasilianska regeringen. Han vill inte att han och hans folk ska behöva utkämpa detta själva. Det är viktigt att andra personer i världen får veta vad som händer i Brasilien med Yanomami-folket. “Vi behöver er och er styrka för att få den brasilianska regeringen att avgränsa vår territorium, att erkänna vårt område, vårt enda och odelbara område”, säger Davi. Även Right Livelihood-priset kan, enligt Davi, vara ett vapen för att stärka Yanomamis kamp och för att fortsätta försvarandet av Amazonas själ.
Amazon Watch styrelseledamot Johanna Lönander, vår generalsekreterare Alex Brekke, Davi Kopenawa och vår styrelseordförande Jasmin Gökboga.
Kampen är speciellt viktig nu, när Yanomami-territoriet i staten Roraima i norra Brasilien invaderas av garimpeiros som letar efter guld, med Bolsonaros godkännande. Yanomami-ledaren Marinaldo, säger att det finns 20 000 inkräktare på deras land nu och att folket ständigt är rädda. Guldet har blivit Roraimas största export, trots att inte en enda laglig gruva är i drift. I Boa Vista, som är huvudstaden av Roraima, finns det flertalet Yanomami-familjer som beslutade att lämna territoriet på grund av faran och nu får utstå ett liv som är svårt. En urfolksaktivist, Mauricio Yekuana med två forskare från en icke-statlig organisation, åker med flygplan för att se de skador som guldgruvdriften orsakar i Yanomami territoriet. De flög i minst 2 timmar över territoriet, som är det största urfolksterritoriet i Brasilien, och ser en stor yta där inget växer och man ser stora pölar och lera. Detta är de illegala gruvorna för sökandet av guld. Yekuana säger ‘’vi vill skydda området, om vi utvinner från dess grund så kommer det uppstå konsekvenser i framtiden’’. Yekuana kämpar för Yanomamis rättigheter och har gjort det i 10 år, och kämpar för att miljön såsom skog och vatten inte ska röras.
Kvicksilvret som gruvarbetarna använder, åker ner i floden och påverkar de som bor längst floden. I ett av samhällena, Waikais, har sjuksköterskorna fullt upp. De behandlar både vuxna och barn för malaria, och vårdar två Yanomami-familjer, detta på grund av att det stillastående vattnet som lämnats kvar i brunnarna orsakade en malariaepidemi i det samhället. ‘’De badar och dricker vattnet från floden där gruvarbetarna arbetar’’, påpekar en av sjuksköterskorna. En doktor kommer var tredje vecka till samhället, men det finns för få mediciner, och det finns ingen tillgång till annat vatten, så sjuksköterskorna vårdar de med sjukdomarna som orsakas av det förgiftade vattnet. ‘’Vi vårdar dem idag, men vi måste upprepa behandlingen igen om några månader, igen och igen, det finns inget mer vi kan göra’’. Det utfördes en studie 2012 med hår från personer i Warais, deras kvicksilverhalt var långt över den accepterade nivån, idag är det värre enligt sjuksköterskan, då gruvdriften för guld är mer närvarande nu.
Med ditt stöd kan vi sätta press på regeringar och företag som kränker urfolkens rättigheter och skadar miljön. Tack!