Under de senaste årtiondena har den peruanska delen av Amazonas blivit en hotspot för kokaodling. Narkotikahandlare i regionen har visat att de är villiga att skövla regnskogen och att mörda vem som helst för att gå med vinst.

Urfolksledarna jobbar för att skydda sitt Amazonasamhälle från markrofferi, skövling och våldet som medkommer vilket leder till att de tvingas att välja mellan två val. Ena valet är att sänka sin röst, sluta fördöma våldet och i de flesta fallen fly från sin region. Otaligt många män och kvinnor har valt denna väg. Den andra vägen är att höja sin röst för sin kamp genom att gå till media, nationella auktoriteter och internationella gemenskaper, i hopp om att få uppmärksamhet som kommer ge dem lite skydd.

Herlín Odicio, Presidenten för Federationen för urfolksamhället Kakataibo (FENACOKA), har valt att ta den andra vägen. I spåren av mordet på flertalet Kakataibo-ledare och gruppmedlemmar, har han talat ut i flera intervjuer och tog även med sig sin urfolksgrupps historia till FN:s klimatkonferens.

Morden på jordens försvarare i den peruanska delen av Amazonas är på uppgång. Enligt Global Witness senaste rapport om mord på miljöförsvarare under 2020 skedde i Peru minst sex mord, en majoritet i Amazonasregionen. Detta inkluderade Arbilo Melendez, som var ordförande för urfolksgruppen Unipacuyacu innan han sköts till döds den 12 april 2020. Arbildos erkända mördare går fortfarande på fri fot, medan hans änka Zulema Guevara får mordhot för att vilja ha rättvisa.

Dessa dödliga sociala spänningar är nära kopplade till vem som kontrollerar och drar nytta av området. I årtionden har ett viktigt krav från Amazonas urfolksgrupper varit att få juridiskt erkännande av deras förfäders regnskogsterritorium. Likt rörelsen av nordamerikanska urfolksgrupper vill de ha sin mark tillbaka.

Enligt de senaste undersökningarna har motsatsen skett i Perus centrala Amazonasområde. Istället för att svara på urfolkssamhällenas krav på marktitlar, som i många fall är flera decennier gamla, har auktoriteterna istället utfärdat en tsunami av 15 000 småtitlar för individer. Med fokus på tre urfolkssamhällen i området av Huánuco, fann undersökningen att mellan 2013 och 2018 hade den regionala auktoriteten utfärdat tusentals individuella titlar som katalyserat landinkräktare från andra områden i Peru att stjäla 60 000 tunnland. I Unipacuyacu-urfolksgruppen betyder detta att de i huvudsak är utestängda från sin egen skog.

Den logiska grunden bakom de individuella marktitlarna har blivit en ”alternativ utvecklings-” strategi för att motverka olaglig drogproduktion. Initiativet för dessa titlar var finansierat av Perus nationella kommission för “utveckling och liv utan droger” (DEVIDA), vilket i sin tur fick finansiellt stöd från internationella givare inkluderat USA:s internationella utvecklingsbyrå (USAID). Resultaten är långt ifrån att minska drogproduktionen i Peru, dessa titlar bidrog istället till markrofferi, skövling och spridning av kokaproduktionen. Experterna uppskattar att det just nu finns hundratals hemliga labb och rymlingar aktiva i området.

Vad är USA:s koppling?

Som en USA-baserad organisation har vi alltid ansett att vår roll är att hålla vår egen regering skyldig för de effekter som amerikansk politik har i Amazonas regnskog. Under 2020 såg vi information på USA:s internationella utvecklingsbyrås webbsida där de påstod att USAID sedan 2013 “bidragit med direkt stöd regering-till-regering för att stödja DEVIDA:s genomförande av program, marktitlar och samhällsutveckling.” Detta lyfte omedelbart frågan: hur mycket finansiering gick till DEVIDA som i sin tur finansierade landinvasionen i Huánuco? Ännu idag ställer vi oss samma fråga utan något offentligt svar.

CONVOCA:s rapport hjälper till att illustrera ett grundläggande fel som är ursprunget till problemet. USAID är stolta över att ha stöttat och gett råd till implementeringen av DEVIDA:s alternativa utvecklingsstrategier i området sedan 2013. Sedan dess verkar situationen i den centrala delen av peruanska Amazonas försämrats stadigt. Hur mycket av skadan hade kunnat undvikits om USAID och DEVIDA hade frågat och lyssnat på de ständiga klagomålen från urfolksorganisationer angående bedrägerierna kring markägarprocesserna?

Som en omedelbar rättning borde USAID göra all dokumentation om deras deltagande som givare och rådgivare till DEVID angående alternativa utvecklingsstrategier offentlig, åtminstone gällande Huánuco- och Ucayali-området, från 2013 till idag.

Ett annat problem som kräver omedelbar uppmärksamhet är säkerheten för de hotade urfolksledarna. Ett viktigt steg för att uppnå detta mål skulle vara finansiellt och politiskt stöd för implementering av det nyligen skapade Human Right Defender Protection Mechanism. Utöver USAID borde den amerikanska ambassaden uttala sig offentligt och visa sitt stöd för försvararna när de ställs mot risker och hot.

Med blicken riktad mot att lösa de underliggande problemen bör USAID också stödja etableringen av en arbetsgrupp bestående av internationella organisationer, DEVIDA, de relevanta peruanska ministrarna och urfolksorganisationer för att arbeta på designen av ett program för territoriell återhämtning och återuppbyggnad.

Slutligen har en saknad komponent varit den politiska viljan att uppnå kollektivt markägarskap och utförandet av sanna alternativa utvecklingsprogram baserade på Shipibo-, Yánesha-, Asháninka- och Kakatibo-urfolksgruppernas egna livsplaner. Mycket vilar på den peruanska auktoriteten, men rollen för internationell utvecklingsassistans måste granskas. Vi hoppas att dessa mål kan uppnås med implementationen av USAID:s policy om att främja urfolksrättigheter och kommande klimatpolicys.

Hoten mot urfolksledarna likt Herlin Odicio och många andra kommer högst troligt att fortsätta, men kan även intensifieras inom en snar framtid. För att matcha klimatdiskursen med den aktuella situationen i Amazonas, måste både nationella och internationella auktoriteter ta viktiga steg för att möta de direkta dödshoten och de grundläggande problemen, framför allt markbesättningsfrågan. Genom det ständiga påverkningsarbetet av urfolksfederationer, börjar vi tro att stegen äntligen går i rätt riktning. Men det finns mycket kvar att göra, och det kommer att kräva ständiga internationella solidaritetskampanjer eftersom oppositionskraften för att förstöra Amazonas för egen vinst fortsätter utan något stopp.

- Ricardo Pérez