Urfolkens markrättigheter hotas: Brasiliens nya kamp för Amazonas och kulturell överlevnad

Kampen för urfolkens rättigheter i Brasilien har nått nya höjder när angreppen på deras marker eskalerar. I slutet av 2023 fattade Brasiliens Högsta domstol beslutet att den juridiska avhandlingen Marco Temporal stred mot landets grundlag. Denna kontroversiella tes hävdar att urfolk som inte befann sig på sina marker den 5 oktober 1988 då lagen utfärdades inte har rätt till sina landområden.

Trots Högsta domstolens beslut arbetar fortfarande olika grupper för att avhandlingen ska drivas igenom. Med stöd av jordbruks- och gruvindustrin har dessa grupper bland annat lagt fram ett förslag att ändra grundlagen för att gynna deras intressen. Detta är en attack som äventyrar urfolkens överlevnad, både kulturellt och fysiskt. Samtidigt påverkas regnskogen Amazonas negativt –tillsammans med resten av jordklotet eftersom skogen är väsentlig för det globala klimatet.

Högsta domstolens beslut angående Marco Temporal var en viktig seger för urfolkens rörelse som kämpat för det i över ett decennium. De senaste månaderna har dock nya offensiver mot deras markrättigheter inletts: en från senaten och en annan från Högsta domstolen – fastän den tidigare var till stort stöd när det gällde att försvara demokratin och urfolkens rättigheter under Bolsonaro-tiden.

Ett angrepp från den brasilianska lagstiftningen: en ändring i grundlagen?

I juli 2024 sammanträdde ett utskott från den brasilianska senaten för att rösta om ett förslag att ändra på grundlagen. Syftet var att skriva om artikel 231 för att lägga till Marco Temporal-tesen och därmed ifrågasätta alla befintliga markavgränsningar och deras rättsliga status.

Tack vare en intensiv mobilisering av APIB (Association of Brazil's Indigenous Peoples) i Brasilien och på sociala medier tvingades Lula-administrationen garantera en avgränsning av urfolkens landområden. Till följd av detta har omröstningen skjutits fram till den 30 oktober.

Juridiska attacker: Högsta domstolens roll i krisen

Att omröstningen dröjer är delvist en seger för urfolksrörelsen som får mer tid på sig att organisera sitt motstånd. Det räcker dock inte för att lösa det stora problemet kring markrättigheterna.

Senaten inväntar nu resultatet av en så kallad försoningsprocess som inrättades av Högsta domstolens justitieråd Gilmar Mendes. Urfolksrörelsen har kallat till en nationell mobiliseringsdag i huvudstaden Brasília den 5 augusti då det första mötet ska äga rum.

"Det går inte att förhandla om våra rättigheter!"

Gilmar Mendes är känd för sitt förakt för urfolken. Hans beslut tyder på att Brasiliens Högsta domstol söker en kompromiss mellan jordbruksindustrin och urfolken för att "dämpa" kraven på markavgränsningar. För att uppnå detta har Mendes skapat en "särskild kommission" som består av representanter från jordbruksindustrin, den brasilianska regeringen, delstaterna, kommunerna och urfolken. Målet är att tillsammans utforma urfolkens rättigheter på det sättet som tillfredsställer de flesta. Samtidigt har Mendes avbrutit behandlingen av de fem rättsliga åtgärder som utmanar Marco Temporal-tesens grundlagsenlighet.

Mendes beslut är på många sätt kontroversiellt. Den särskilda kommissionen samlar grupper med starkt motsatta intressen, inklusive jordbruksindustrin som är en av de mest inflytelserika sektorerna i Brasilien. Att förvänta sig att kommissionen ska kunna komma överens är att bortse från de historiskt våldsamma attackerna jordbruksindustrins har lett mot urfolken. I samma veva negligeras den stora maktasymmetrin mellan en ekonomiskt stark industri och en gräsrotsrörelse som kämpar för sina grundläggande rättigheter. Med tanke på dessa enorma skillnader verkar en försoning mellan parterna osannolik.

Ur ett juridiskt perspektiv är urfolkens markrättigheter dessutom grundläggande och icke förhandlingsbara. APIB:s juridiska team understryker också att Mendes har förbisett flera av de kritiska frågorna som urfolksrörelsen har tagit upp och att dessa punkter bör behandlas innan ett beslut fattas. Slutligen tillfrågades urfolksrörelsen inte när det gällde att utveckla kommissionens arbetsmetod.

Ett akut hot mot regnskogen Amazonas

Justitierådet Gilmar Mendes beslut har även ett annat mål: att gynna ekonomiska sektorer som ofta orsakat konflikter på urfolkens marker, såsom gruvindustrin som under många år pressat Högsta domstolen att öppna markerna för mineralutvinning. I samband med att Marco Temporal diskuterades i december 2023 tog justicierådet Dias Toffoli oväntat upp ämnet. Mendes upprepade detta i sitt senaste beslut då han betonade vikten av att reglera prospekteringen av mineraler på urfolkens marker.

APIB:s juridiska avdelning svarade med detta uttalande:

"I denna förhandling är det inte bara Marco Temporal-tesen, som redan har förklarats strida mot grundlagen enligt Högsta domstolen, som står på spel. Den centrala frågan i diskussionsprocessen, som inleddes mot urfolkens vilja, är godkännandet av en ekonomisk exploatering av deras mark av gruvbrytning eller jordbruksföretag. APIB ser med stor oro på denna process och anser att Mendes föreslagna förhandling – om den genomförs – kommer att utgöra en av de mest betydande kränkningarna av urfolkens rättigheter i modern tid."

FN:s särskilda rapportör för urfolkens rättigheter José Francisco Calí Tzay markerade att Brasilien måste skydda urfolkens marker och resurser med följande kommentar:

"Jag påminner den brasilianska regeringen om att de landområden och territorier som traditionellt ägs eller ockuperas av urfolken är avgörande delar av deras identitet, kultur och relation till förgångna och framtida generationer. Att öppna vägen för utvinning enbart för affärsintressen legitimerar våld mot urfolken och kränker deras rättigheter till traditionella landområden, territorier och naturresurser."

Urfolkens mobilisering: motstånd och påverkansarbete

APIB:s samordnare överväger för närvarande om de ska delta i den särskilda kommissionen som eventuellt kommer att förhandla om, eller till och med försvaga, urfolkens grundläggande rättigheter. Om APIB bestämmer sig för att delta har Mendes fastställt att en av de sju urfolksrepresentanterna ska tala inför den nationella organisationen. De övriga sex representanterna ska företräda de olika institutionerna inom APIB.

Som svar på denna nya attack har urfolksrörelsen inlett protester som pågår fram till den 5 augusti. Gräsrotsorganisationer, ledare, ungdomar från urfolken och allierade har också kallats till Brasília i början av augusti för att protestera mot Mendes föreslag.

Marco Temporal-hotet

Rent konkret innebär Marco Temporal-tesen att markrättigheterna blir beroende av att urfolken ockuperar de områden som de gjorde anspråk på när Brasiliens grundlag antogs 1988. Detta bortser från det allvarliga våldet som urfolk historiskt utsatts för innan det datumet. Om tesen godkänns legaliseras alltså de facto århundraden av etno- och folkmord mot brasilianskt urfolk vars fysiska och kulturella existens härstammar från traditionellt ägda landområden.

Dessutom skulle Marco Temporal öppna för ekonomisk verksamhet såsom militärbaser, vägar och energiprojekt på urfolkens mark – ofta utan deras samtycke eller till och med emot deras vilja. Eftersom urfolkens marker till stor del är skyddade är detta även ett allvarligt hot mot miljön. Att markerna preserveras är extremt viktigt för att bevara regnskogens ekosystem, resurser och biologisk mångfald.

Internationell solidaritet krävs!

Attackerna från Brasiliens olika rättsväsen är tydliga tecken på att både urfolkens rättigheter och miljöskyddet i landet är i fara. Om Marco Temporal – eller andra lagar som underlättar utvinningen i regnskogen – drivs igenom försvinner årtionden av framsteg. Urfolken, deras allierade samt ideella organisationer som Amazon Watch kämpar för att motarbeta dessa hot och strävar efter ett starkare skydd för och ett erkännande av urfolkens marker.

När Brasilien nu står inför ett avgörande val är det särskilt viktigt att internationella organisationer stödjer urfolken, vakar över att deras rättigheter upprätthålls och ser till att Amazonas bevaras för kommande generationer. 

2023 publicerade Amazon Watch en tvärvetenskaplig rapport om de risker som förknippas med Marco Temporal-tesen.

Wall Street bankerna ligger bakom förstörelsen av urfolkens mark i Amazonas

I norra peruanska Amazonas lever urfolk i en av jordens mest biologiskt mångfaldiga och välbevarade ytor. Trots att denna är avgörande för mänsklighetens framtid bestämde sig den peruanska regeringen 1995 för att auktionera ut oljeblocket Block 64 som ligger i närheten av gränsen till Ecuador – allt utan varken urfolkens kännedom eller deras samtyckande. Under loppet av drygt 30 år har minst fem oljeföretag hindrats från att förstöra Block 64 men idag finns det återigen planer på att exploatera området.

I april 2024 reste en delegation långa vägar för att kräva av Wall Streets största banker att de upphör att låna ut pengar till Perus statliga oljebolag Petroperú. Företagets ständiga jakt efter gas och olja äventyrar de lokala urfolkens försörjning och hotar deras liv. Den oupphörliga exploateringen utgör även en fara för en av jordens viktigaste kolsänkor vars förmåga att lagra koldioxid riskerar att minska avsevärt. Samtidigt flyttas Amazonas allt närmre en oåterkallelig tipping point, det vill säga en kritisk brytpunkt för jordens klimatsystem. Överskrids denna tröskel utlöses självstärkande processer som inte kan begränsas och det blir omöjligt att återvända till klimatets ursprungliga tillstånd.

Delegationen som åkte till USA begärde att få träffa fyra av de banker som aktivt finansierar gas- och oljeutvinningen i Amazonas. Citi och Goldman Sachs var de enda som gick med att mötas. JPMorgan Chase (JPMC) hade från början planerat ett möte men ställde sedan in det ett fåtal dagar innan det skulle äga rum.

JPMC överväger enligt uppgift att bevilja Petroperú ett lån på 1 miljard dollar. Men banken får inte vilseledas av Petroperús påståenden om att det enbart behöver ekonomiskt stöd för att driva befintliga oljekällor och sköta sin verksamhet. Tvärtom har oljebolaget redan stora skulder till andra banker, inte minst från anläggningen av oljeraffineriet Talara Refinery som är bland de största i södra Stilla havet. Nu står Petroperú inför ett eventuellt finansiellt sammanbrott när dessa lån så småningom måste återbetalas – om inte företaget lyckas expandera oljeproduktionen och säkerställa nya lån.

Petroperú meddelade nyligen att 2.2 miljarder USD behövdes för att säkra företagets överlevnad. I en sådan situation blir oljeborrning enormt viktigt för att motstå det ekonomiska trycket. Bolaget vänder sig nu återigen till privata investerare och menar att det ”under rådande omständigheter” vore ”oansvarigt och omoraliskt att begära ytterligare statlig finansiering” för att skaffa pengar och utvidga oljeproduktionen. En liknande expansion kräver att Petroperú borrar i oljeblocket Block 64, i andra delar av Amazonas samt längs den peruanska kusten. Och detta kräver i sin tur att företaget säkrar finansiering. Petroperú är alltså fast i en ond cirkel där enorma skulder tvingar oljebolaget att öka produktionstakten, vilket innebär att det också ständigt måste skaffa nya lån – och så fortsätter det.

Denna cykel är inte utan följder, inte minst för urfolken som bor i Amazonas. Prospekten kring Block 64 har lett till nya territoriella konflikter som uppmuntras av lokala myndigheter som prioriterar ekonomiska vinster över skogens välmående. Samtidigt hotas ursprungsfolkens ledare i ett försök att hindra människorättsorganisationer från att uttrycka sina krav. Längs den nordperuanska oljeledningen, som ägs av Petroperú, har oljeutsläpp redan förorenat mark som är kritisk för urfolkens försörjning. Och bakom denna förödande industri står banker som omsätter miljardbelopp och förväntar sig att bli återbetalda oavsett konsekvenserna på urfolkens välbefinnande och rätt till självbestämmande.

Förra året investerade världens största banker 632 miljoner USD i gas- och oljeproduktionen i Amazonas. Det är nästan 120 miljoner USD mindre än vad de spenderade på utvinning året innan. Trots allt är varje dollar ett hot mot de samhällen som levt i harmoni med skogen i århundraden. Bank of America, som aldrig svarade på delegationens mötesförfrågan, ordnade fram hela 162 miljoner USD åt oljeföretag med verksamhet i Amazonas. JPMorgan Chase kom på andra plats med 124 miljoner USD, utan att räkna lånet på 1 miljard USD som företaget fortfarande överväger att ordna åt Petroperú.

Sammanlagt har banker ansvaret för 6.9 triljoner USD som gått till att utveckla fossila bränslen i Amazonas – och detta efter att Parisavtalet trädde i kraft 2016. För tre år sedan lovade samma banker att öka sina klimatåtgärder för att anpassa sig till FN:s 1,5 gradersmål. Det finns fortfarande inget tecken på att bankernas ESG-standarder, människorättighets- och klimatpolicyer, och TCFD-rapporter (Task Force on Climate-Related Financial Disclosures) faktiskt hindrar dem från att investera i förstörelsen av Amazonas som äventyrar våra liv.

Denna artikel skrevs av Olivia Bisa Tirko, Senar Irar och Neil Encinas och publicerades på Amazon Watch USA:s webbsida den 20 maj 2024. Olivia Bisa Tirko är den första kvinnliga ledaren för Chapra-folket i Peru. Senar Irar leder Achuar-folket i Peru. Som företrädare för de som drabbas mest av oljeverksamheten kräver författarna att banker förbjuder all finansiering av Petroperú samt hindrar kunder från att öka exploateringen i Amazonas.

Ökat motstånd mot Ferrogrão-järnvägen i Brasiliens Amazonas

När världen riktar blickarna mot Brasilien inför nästa års avgörande COP30-klimatmöte, står Amazonas och dess urfolk vid en farlig vägkorsning. Den växande kraften hos Brasiliens agribusiness och kraven från globala handelsföretag som Cargill lägger press på Lula-administrationen att driva igenom en mega-järnväg genom Pará, staten som är värd för COP30.

Denna 933 km långa järnväg, känd som Ferrogrão, kommer skära genom Amazonas och grovt kränka rättigheterna för lokala urfolkssamhällen och vara förödande för regnskogen. Utformad för att tjäna exporten av soja- och majsproduktion som till stor del sker på bekostnad av Amazonas och Cerrado, skulle projektet låsa in en ständigt växande expansion av monokulturer och hugga ett nytt spår av förstörelse över den redan djupt påverkade och sårbara flodbäcken i Tapajós och Xingu.

Foto: Priscila Tapajowara / Amazon Watch

Även om kraftfulla förespråkare aktivt arbetar för att främja projektet, väcker det en växande våg av folkligt motstånd. En oöverträffad enighet har bildats för att stå upp mot projektet, och dess anseende blir alltmer ifrågasatt. Nästa veckas stora manifestation av urfolk, "Free Land Camp" i Brasília, kommer att sätta striden mot Ferrogrão i rampljuset som en betydande symbol för Brasiliens växande strävan efter social och miljömässig rättvisa.

Förra månaden förenades Amazon Watch med över 200 urfolksrepresentanter, samhällsmedlemmar och organisationer vid Tapajós-floden i Santarém för att tillsammans bilda en stark koalition mot mega-järnvägsprojektet Ferrogrão. Detta projekt, som fortfarande är i planeringsstadiet och tillfälligt stoppats genom ett preliminärt beslut från Högsta domstolen, ignorerar urfolks och lokala samhällens rättigheter till samråd. Vid ett strategiskt möte i Santarém fokuserade vi på att påverka allmänhetens syn på Ferrogrão och utöva tryck på viktiga beslutsfattare. Genom att organisera en Folk Tribunal dömde vi symboliskt projektet för dess miljöbrott och människorättskränkningar, samt kritiserade de aktörer som står bakom projektet.

Cargill pekades ut för sitt bidrag till projektet och anklagades för att förvärra markkonflikter och miljöförstöring. Med alliansen mot Ferrogrão starkare än någonsin, arbetar organisationer som Amazon Watch med att fortsätta kampen för att skydda Amazonas, stödja dess samhällen och försvara vår planet mot destruktiva industrier och deras politiska allierade. Vår kamp mot Ferrogrão är avgörande för att bevara Amazonas, och vi är beslutsamma att stoppa projektet och hålla investerarna ansvariga.

Hoten mot Amazonas: Sojaindustrin

Soja är en mångsidig gröda som används till allt från livsmedel, kemisk-tekniska produkter och djurfoder inom köttindustrin. Samtidigt har soja en mörk baksida. Den storskaliga sojaproduktionen bidrar till bränder och skogsskövling, föroreningar och brott mot mänskliga rättigheter. Alltför ofta lämnar dessa varor en gissel av kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförödelse som hotar framtiden för Amazonas och urfolken.

Foto: Naturskyddsföreningen

Bakgrund

Sojabönan är en baljväxt som tillhör släkten ärtväxter och har sitt ursprung i Östasien där den har odlats i tusentals år. Idag är sojabönan en av världens mest använda grödor, känd för sin rika protein- och oljehalt. Soja har en mångfaldig användning, både inom livsmedels- och kemiteknikindustrin. Den återfinns inte bara i matprodukter, utan även i biodiesel, tvål och kosmetika. Sojalecitin är en av de vanligaste tillsatserna som utvinns från soja och återfinns i processerad mat som exempelvis choklad och smoothies. 

Trots dess breda användningsområden är det endast en liten del av sojan som konsumeras direkt som mat, framförallt i Asien. Majoriteten av soja används idag som djurfoder för att föda upp betesdjur inom köttindustrin, till exempel i ägg och kyckling. Ekologiska produkter består däremot av mindre soja och är dessutom bättre för miljön än konventionellt odlade produkter.

Det är med andra ord en ökad efterfrågan på kött som till störst del ligger bakom skogsavverkningen och sojaplantager, inte sojaprodukter. Faktum är att soja används i mycket större mängder för att producera köttprodukter än sojaprodukter. Efterfrågan på mejeriprodukter och energigrödor för biobränslen är två andra faktorer som driver på den ohållbara sojaodlingen.

Idag står soja för cirka 90% av den globala produktionen av baljväxter och är en av de mest odlade grödorna i världen. Sojabönor odlas främst i Brasilien, USA, Argentina, Kina, Indien och Paraguay. På senare år har det dock skett en ökning av sojabönors odling i andra regioner, inklusive delar av Europa. På grund av att soja bidrar till avskogning i andra länder, identifieras sojabönan som en riskgröda enligt EU.

Köttindustrin

Foto: VegNews

Köttkonsumtionen är en av de främsta orsakerna till att sojaproduktionen under de senaste 50 åren har tiofaldigats. Mellan 75-80% av världens soja används som djurfoder för att föda upp djur inom köttindustrin. Köttkonsumtionen är därför en av de främsta drivkrafterna till att regnskogen i Amazonas skövlas, för att skapa sojaodlingar och betesmarker åt djur. Endast en liten andel, omkring 7%, används för att tillverka växtbaserade produkter som tofu, sojamjölk, sojasås och tempeh. 

Under de senaste 2 decennierna har arealen för sojaodlingar i Sydamerika fördubblats och i Brasilien har den tiodubblats. Kina, världens största importör av soja, har under denna period ökat sin sojaimport med hela 2000 procent. Under 2019 täckte Sydamerikas sojaodlingar en yta på 551 000 kvadratkilometer, vilket är betydligt större än hela Sverige. 

Majoriteten av företag som använder djurfoder påstår sig vara hållbara och avskogningsfria, vilket inte alltid är fallet. Det finns ingen garanti på att företag inom leveranskedjorna av soja inte bidrar till olaglig avskogning. Ungefär 20 procent av soja som importeras från Amazonas till EU kan ha en koppling till skogsskövvling.

Brasiliens boskapsbesättning överstiger 200 miljoner djur och genererar 123 miljarder dollar årligen. Om världen fortsätter att tillhandahålla en marknad för dessa råvaror, kommer dessa industrier expandera verksamheten till nackdel för skogsskydd och urfolkens markrättigheter. Faktum är att en studie av europeiska forskare fann att en sjättedel av de koldioxidutsläpp som orsakas av EU-konsumenternas kost kan kopplas direkt till avskogning i tropiska skogsländer.

"Som konsumenter visar dessa fynd att vi kan sätta press på marknaden genom att ändra våra konsumtionsmönster.”

— Christian Poirier, Amazon Watch

Genom att välja rätt kött från företag som inte producerar sin soja i Sydamerika, kan vi som konsumenter tillhandahålla en mer hållbar sojaproduktion.

Finansieringens roll i soja- och boskapssektorer

Foto: World-Grain

En ny rapport från Amazon Watch visar hur företag som bidrar till förstörelsen av den brasilianska Amazonas öppet handlar med och tar emot finansiering från en rad företag och stora investerare i Europa och Nordamerika. Även om dessa producenter av sojaexport har dokumenterade kopplingar till illegal avskogning, korruption, slavarbete och andra brott, gör de ändå affärer med investerare och företag baserade i länder som är Brasiliens tre största handelspartners: Kina, Europa och USA.

Utländska investerare har ett enormt inflytande över vad som händer i Amazonas. I synnerhet stora banker och stora investeringsbolag spelar en avgörande roll och tillhandahåller miljarder dollar i utlåning, emissionsgarantier och eget kapital i investeringar till soja- och boskapsföretag. Detta gör det möjligt för jordbruksföretag att upprätthålla och utöka verksamheten, vilket orsakar ytterligare förödelse för Amazonas. Många amerikaner och européer har i sin tur en direkt andel i dessa finansiella institutioner, antingen som aktieägare, kunder hos storbanker eller genom pensionsfonder som förvaltas av kapitalförvaltare. Faktum är att kapitalförvaltare som BlackRock har betydande makt över hur tillgångar fördelas och hur aktieägarnas röster bestäms.

JBS

JBS är ett brasilianskt matbolag som är det största köttproduktionsföretaget i världen och även den största exportören av nötkött. JBS har en mörk historia av korruption, mutor och misstankar om att ruttet kött har exporterats genom mutor. Företaget har 35 anläggningar spridda i 10 brasilianska stater, som inkluderar flera av landets stater som ligger inne i Amazonas.

BlackRock

BlackRock är världens största investeringsföretag och har investerat 408 miljoner dollar via diverse fonder och i Brasiliens topp tre köttföretag som är verksamma i Amazonas. Den största investeringen är i JBS. BlackRock är en av världens största orsaker till de klimatkaos vi befinner oss i. De har investeringar i de tjugofem största företagen associerade med skogsskövling i tropiska regnskogar i bland annat Latinamerika. Det är från dessa företag, JBS/BlackRock, som företaget Norvida säljer oxfileér till våra matbutiker i Sverige.

Cargill

Cargill är en av världens största råvaruhandlare som fortsätter att vara en av de sojahandlare som är mest exponerade för risker med att vara inblandad i avskogning. År 2018 var dem den näst största sojaexportören bland sojahandlare i de 15 kommuner med störst yta av sojafält som tillhör gårdar kopplade till illegala avskogning i delstaten Mato Grosso.

Hoten mot miljön

Foto: Greenpeace

Amazonas utgör cirka 10% av världens arter och regnskogen hjälper till att reglera det globala klimatet. Här lever miljontals urfolk från ca 400 olika urfolksgrupper som värnar om den livsviktiga regnskogen.

Odlingen av soja är en av de största orsakerna till skogsskövvling i Amazonas. För att ge plats åt sojaodlingar omvandlas och förstörs skogsområden, gräsmarker och savanner till jordbruksmark. Sojaplantager bidrar även till föroreningar av vattendrag och jorderosion. Förändringen i markanvändningen har lett till att regnskogen nu släpper ut mer koldioxid än vad den lagrar. Detta har förödande konsekvenser för klimatet, vilket har visat sig i form av färre regnperioder och stigande temperaturer. 

Eftersom soja är en krävande gröda används många resurser som exempelvis energi, vatten, jordbrukskemikalier och jord. Jordbrukskemikalier används inom sojaproduktionen och är ett av de främsta hoten mot miljön. Kemikalierna orsakar markförorening, försämrad vattenkvalité och förluster av biologisk mångfald. När ekosystem förstörs förlorar vi livsavgörande ekologiska tillgångar, allt från rent vatten och hälsosamma jordar till pollinering. Den industriella sojaproduktionen innebär även att infrastruktur expanderas, exempelvis i form av transportförbindelser som vägar och arbetsanläggningar. Detta bidrar i sin tur till ytterligare förlust av värdefulla ekosystem.

I Brasilien är soja den ledande exportvaran, vilket är en av landets främsta drivkrafter för avskogning. Av de 981 000 bränder som inträffade i Brasilien mellan juli och oktober under 2019, inträffade hälften i områden där köttpackningsföretag och sojahandlare gjorde sina inköp. Det har blivit uppenbart att bakom bränder och avskogning finns det starka ekonomiska intressen, framförallt inom boskapsodling och sojaproduktion.

En rad åtgärder har gjorts för att förhindra katastrofala skogsförluster. En av dessa åtaganden är Brasiliens moratorium för soja (ASM), ett avtal där råvaruhandlare gått med på att undvika inköp av sojabönor som odlats på områden som avskogats efter 2008. Syftet med detta åtagande har varit att motverka avskogning i Amazonas. Trots att detta moratorium har visat sig ha framgångar är problematiken med sojaindustrin långt ifrån löst.

Hoten mot urfolken

Sojaplantager har även förödande konsekvenser för människor, eftersom förstörelsen av regnskogen också har en social påverkan. Amazonas är hem för över 400 urfolksgrupper som förser dem med mat, tak över huvudet, bränsle, mediciner och försörjning.

Den storskaliga produktionen av soja i främst Sydamerika har exempelvis lett till att markägandet utgörs av endast ett fåtal aktörer. Urfolkssamhällen som traditionellt varit beroende av skogen för sin försörjning berövas sina rättigheter till marken när den omvandlas till jordbruksmark eller betesmark. Detta har resulterat i allvarliga markkonflikter och en minskning av arbetstillfällen i samband med en mekanisering av jordbruket. I samband med markexploatering förekommer det även tvångsarbete och slavarbete. Dokumentationer kring slavarbete som gjorts av Greenpeace i Amazonasregionen har visat att arbetare ifråntagits sina papper och blivit tvingade till att arbeta.

I delstaten Pará, Brasilien har Cargills verksamhet i Tapajósflodens region och byggandet av ett hamnkomplex med kapacitet att transportera 5 miljoner ton spannmål per år, identifierats som en avgörande faktor i tillväxten av sojabönsproduktion i området. Detta har i sin tur anstiftat lokala marktvister och ökat socialt och miljömässigt tryck på urfolksmarker. 

Ett exempel på en tvist är en inom territoriet Munduruku do Planalto Santareno Indigenous Territory – där processen pågått i mer än ett decennium. 607 urfolksgrupper som bor i territoriet är omgivna av bland annat sojaåkrar och rancher, och har varit måltavlor för ständigt hot från bönder och markrövare. Utöver detta lider de av bekämpningsmedlens inverkan på deras grödor, förorening och nedslamning av floder och bäckar i området. 

“När det kommer till soja ser vi att avskogningen ökar mer och mer för att ge plats åt [grödan]. Som ett resultat torkar våra floder och bäckar ut. Vi, urfolken, gör inte sojasoppa, matar inte våra barn med soja. Vi ser många sojaplantager; ibland finns det 100 tusen hektar per ägare.... Mer och mer mark och avskogning — de söker mer och mer mark. Över hela regionen där Cargill är verksamt förstör de miljön runt dem och kör bil ut eller hotar urfolken som bor där.”

— Alessandra Munduruku

Med en växande trend av landinvasioner i Brasilien, rapporterar urfolk och andra landsbygdssamhällen, en dramatisk ökning av konflikter som härrör från försök att utöka plantager och boskapsrancher till deras marker. "Om saker och ting kommer att förändras kommer vi att behöva hjälp", säger Sônia Guajajara, koordinator för APIB.  

“Så vi ber internationella konsumenter bojkotta brasilianska jordbruksprodukter tills den brasilianska regeringen tar upp frågan om urfolkens markgränser och våldshandlingar mot urfolk. Vi vill ha fred, så att vårt folk kan leva ett rättvist och värdigt liv.”

— Sônia Guajajara

Avskogningen påverkar även småbönders försörjningsmöjligheter, vilket i sin tur hotar urfolkens försörjning och levnadssätt. Dessutom ökar det risken för smittsamma sjukdomar som exempelvis Malaria bland lokalbefolkningen. Människor som protesterar löper stor risk att misshandlas, kidnappas eller dödas. Sojaodlingar bidrar även till spridningen av enorma mängder giftiga bekämpningsmedel och kemikalier. Vid läckage sprids det ut i vattendrag och naturområden, vilket i sin tur skadar naturen och människors hälsa. I en studie som gjordes i Mato Grosso utfördes 62 testprover på kvinnors bröstmjölk, vilket visade spår av en eller flera giftiga jordbrukskemikalier enligt WWFs sojarapport 2014.

Sojaodlingens negativa påverkan på lokala jordbruksområden innebär att fler bönder behöver använda sig av bekämpningsmedel för att skydda sina egna grödor. En del av de bekämpningsmedel som används i Latinamerika är förbjudna i EU och många andra länder. Brasilien är ett av de länder som använder mest bekämpningsmedel i världen och majoriteten av sojan som odlas där är genmodifierat.

Foto: Mongabay

Sveriges påverkan på sojaodling

Den svenska konsumtionen av animaliska livsmedel har en direkt koppling till sojaodlingar, särskilt i Sydamerika. Brasiliansk soja används framförallt som foder till svenskproducerade kycklingar, grisar och kor. Det är en tydlig indikation på hur vår konsumtion påverkar jordbrukspraxis på andra sidan jorden. Den svenska livsmedelsmarknaden behöver ta ansvar och ställa krav på en mer hållsam sojaproduktion. 

Enligt rapporten “Forests on Fire” av Fair Finance Guide, bidrar Sveriges sju största banker till investeringar och lån riktade till företag inom kött- och sojaindustrin. Dessa banker är Nordea, Danske Bank, SEB, Handelsbanken, Swedbank, Länsförsäkringar och Skandia. Med ett belopp på 11,5 miljarder kronor, har dessa banker investerat och finansierat i företag som bidrar till avskogningen i Amazonas. Nordea står för nästan hälften av dessa investeringar.

Flera europeiska matvarukedjor har beslutat sig för att sluta sälja köttprodukter från Brasilien på grund av dess kopplingar till avskogning. Bojkotten av brasilianska köttprodukter är ett resultat av en uttömmande rapport från 2021 skriven i samarbete mellan Reporter Brasil och Mighty Earth, som genom en undersökning av specifika fall har visat hur JBS köper boskap som betat på illegalt skövlade regnskogsområden. Bloomberg har under 2022 även publicerat en uttömmande artikel gällande hur nötkött driver på avskogningen av Amazonas. De har specifikt fokuserat på JBS, köttföretaget som ofta framställer sig själva som en miljöhjälte, men som bär en stor roll i att Amazonas nu nått sin tippningspunkt.

Företaget Norvida levererar även en stor del av allt kött till svenska matvarujättar. Norvida skiftar mellan att vara den tredje och femte största importören av JBS produkter till Europa som de sedan säljer vidare till Coop, Hemköp, ICA m.fl. Även om det stämmer att de produkter de importerar inte kommer från avskogade områden går det tyvärr inte att garantera.

Certifierad soja 

Att en sojaprodukt är certifierad innebär att sojaodlingen är kontrollerad och lever upp till en mängd hållbarhetskriterier som bland annat omfattar; hänsyn till natur, miljö och lokalsamhället, goda villkor för arbetare och ansvarsfull användning av jordbrukskemikalier. Det är även viktigt att sojaodlingar inte påverkar områden som anses ha höga sociala- eller naturvärden.

Round Table on Responsible Soy (RTRS) eller ProTerra Foundation är exempel på certifieringar som ställer krav på en ansvarsfull produktion av soja. Detta är certifieringar som företag och offentlig sektor kan använda sig av vid köp av soja, båda direkt och indirekt.

Amazon Watchs arbete

Vi arbetar för stärkandet av urfolkens rättigheter, och arbetar med lokala urfolksorganisationer och urfolk som blir utsatta för kränkningar av deras rättigheter.

Vi efterforskar och undersöker vilka aktörer som bidrar och medverkar direkt eller indirekt till att skada regnskogen och urfolken. Vi bedriver också lokala och internationella kampanjer för att sätta press på lagstiftare och ledande finansiärer att sluta bidra till förödandet av Amazonas och kränkningar av urfolken. 

Amazon Watch Sverige driver kampanjen #FrågaFörFörändring där vi uppmanar alla konsumenter att fråga om köttets ursprungsland på era restaurangbesök. Genom att använda vår konsumentkraft och ställa krav på de som ansvarar för maten vi äter kan vi göra skillnad.

Läs bland annat dessa kampanjer och rapporter gällande: 

Rapporten Complicity In Destruction, som avslöjar hur ett nätverk av ledande internationella finansinstitut är länkade till konflikter på urfolksterritorier, illegal avskogning, markrofferi, försvagat miljöskydd, samt produktion och export av konfliktvaror. Länk: 2020-complicity-in-destruction-3.pdf (amazonwatch.org)

Vår kampanj om köttindustrin och Sveriges inblandning i Amazonas förstörelse. Länk: Amazon Watch Sverige - Avskogning på Menyn

Styrka i enhet: MarAmazonía Alliance tar sig an Petroperú under deras största raffinaderi

En kampanjledares redogörelse för det banbrytande mötet i MarAmazonía-alliansen

På ett flygplan på väg till staden Talara på Perus norra kust fyllde torrlagda berg utsikten över Mary Mijares lilla flygplansfönster. Hon frågade hennes kollega Ricardo, som också arbetar för Amazon Watch, om området brukade vara täckt av någon sorts skog eller grönska. Det var i det förflutna sa han: torra skogar som anpassade sig i denna region brukade existera. Men nu, på grund av uppvärmningen och den genomgripande utvinningsindustrin som olja, återstår bara ett torrt landskap.

Planet var snart påväg att landa. Det var då Mary kunde urskilja en figur på avstånd som befann sig bredvid det vidsträckta Stilla havet: en gigantisk struktur, med oändliga pelare och pipor som spyr ut svart rök. Den stora, dystopiska strukturen framstod större än den omgivande staden som bleknade i jämförelse i storlek. Den hotande figuren var Petroperús Talara-raffinaderi.

Som finanskampanj-förespråkare under det senaste året har en av Marys huvudroller varit att stödja vår “End Amazon Crude-kampanj”, och arbeta med att stoppa ny finansiering för det statliga oljebolaget Petroperú. Detta var första gången som hon besökte Perú.

Hon hade två huvudskäl till sitt besök: För det första att stödja mötena i MarAmazonía-alliansen inför en aprildelegation på väg till USA. För det andra för att besöka Petroperús oljeverksamhet i staden Talara och oljeplatser i Cabo Blanco, båda belägna på landets norra kust.

MarAmazonía-alliansen

MarAmazonía-alliansen trotsar geografiskt många odds, en allians som däremot är till del för jorden och mänskligheten. "Mar" på spanska betyder havet, medan "Amazonía" syftar på Amazonas. Alliansen består av hantverksfiskeskrån som bor på Perus norra kust, påverkade av nuvarande och tidigare platser för oljeborrning till havs, samt tre urfolksnationer från den peruanska Amazonas – Wampís, Achuar och Chapra Nations – vars landområden nu är i fara för oljeexploatering av Petroperú.

Trots bergskedjan Anderna och hundratals mil som separerar dem, har båda samhällena i MarAmazonía-alliansen drabbats av effekterna av giftig oljeförorening. Dessa föroreningar sträcker sig över decennier och har ännu inte erkänts eller kompenserats av staten. Dessutom möter ledare från dessa samhällen ökade hot för sitt pågående motstånd.

Möjligheterna till denna industri, särskilt Petroperú, kommer från Globala Nord – det vill säga finansiella institutioner som banker från USA och Europa, som ironiskt nog förespråkar rättigheter och klimatåtaganden. Dessa banker inkluderar JPMorgan Chase, Citi och Bank of America. MarAmazonía-alliansen som ska åka till USA i april för att konfrontera banker om sin finansiering av Petroperú, ser ut att minska denna penningpipeline för gott.

Raffinaderier och oljans giftiga arv

När Amazon Watch-teamet landade i Talara begav de sig till vandrarhemmet tillsammans med Olivia Bisa (Chapras president), Senar Irar (President för Achuar), och Neil Encinas (en vald representant från Wampís). Ju närmare de kom, desto tydligare kom raffinaderiet fram. Det låg bredvid staden, där lokala butiker, bostäder och restauranger fanns. Barnen tränade en traditionell dans från Anderna, med snabbt fotarbete och musik med ett stadigt slag när de giftiga ångorna fyllde luften.

"Välkommen till oljehuvudstaden Peru", sa Vladimir, en annan kollega till Mary. Det visar sig att staden Talara var platsen där en av de första oljekällorna borrades i hela Sydamerika, som sträcker sig tillbaka ända från 1863. Oljans giftiga arv var uppenbart.

Platsen liknade den i Marys hemstad i Richmond, Kalifornien (USA), dit hon immigrerade till i ung ålder. Beläget i Richmond finns ett annat monstruöst raffinaderi – Chevron-raffinaderiet – där råolja från den ecuadorianska Amazonas sannolikt raffineras. Denna stad är hem för migrerade familjer som kommer till USA för att leva ett bättre liv. Istället får människor luft som förgiftar deras kroppar för resten av livet, vilket orsakar kroniska hälsoproblem och i värsta fall högre sannolikhet för livshotande sjukdomar som cancer.

Den nuvarande oljeföroreningen i Talara, utöver raffinaderiets oavbrutna föroreningar i regionen, är sannolikt kopplade till dessa negativa hälsoeffekter. Allt medan Petroperú fräckt hävdar att de producerar "hållbara fossila bränslen." Bankrepresentanter köper förstås detta narrativ.

Staden Talara: Ja till livet, Nej till olja

Den första uppsättningen av aktiviteter i Talara var en samhällsförsamling bestående av MarAmazonía, det peruanska civila samhället och samhällsmedlemmar, som varierade i alla åldrar. Församlingen omfattade cirka 100 till 150 deltagare och ett fullspäckat program för dagen.

Diskussionspunkter inkluderade att tala om kopplingarna mellan affärsbanker och försäkring till Petroperú. Efter Marys presentation, osäker på om det hon hade presenterat var till minsta hjälp, reste sig en handfull ungdomar upp och började citera siffror över de tusentals oförberedda oljeutsläppen och brunnarna i deras stad. De tackade henne sedan för att ha delat informationen. Mitt under detta sa en ung flicka: "De här bankerna finansierar mordet på vårt folk."

De som var i rummet diskuterade lokala, nationella och internationella strategier för att inte bara bekämpa fler oljeaktiviteter från att förstöra deras försörjning, utan också för att uppnå sanering från regeringen för tidigare skador från oljeverksamheter. Med en hård men jordnära närvaro betonade Olivia Bisa att de inte får vara rädda. Hon har själv varit målet för hot och kriminalisering för sin aktivism mot Petroperú. Hennes uttalande och ledarskap fick stark genklang hos de i rummet.

Församlingen skapade mycket entusiasm, och det samlades samhällsmedlemmar som började göra skyltar som förberedelse för en protest vid Talara-raffinaderiet. Det hela började med att de äldre aktivisterna ledde laddningen, följt av Olivia, Senar och Neil, som höll en stor banderoll där det stod "Ja till livet! Nej till olja!". Dessutom ropade de också lekfullt "Ja till ceviche, nej till olja!". Detta var ett humoristiskt bevis på deras kärlek till ceviche, hur mat representerar livet och det brinnande motståndet mot olja och de som finansierar den. Den efterföljande protesten var spännande: en uppvisning av solidaritet som föreställer sig en framtid fri från olja och utvinning.

Cabo Blanco och havet

Den andra raden av programrelaterade händelser var i staden Cabo Blanco, en timmes bussresa eller två från Talara. Staden är stolt känd för många lokalbefolkningar som inspirationen till Ernest Hemingways "The Old Man and the Sea", och den var en gång känd som en hotspot för biologisk mångfald. Oljeutvinning och förorening har dock drastiskt påverkat den marina miljön, och därefter fiskesamhällen som är beroende av den för att försörja sig. Liknande kontaminering förekommer i hela det peruanska Amazonas.

När Amazon Watch-teamet närmade sig staden blev havet synligt igen, och det syntes även små prickar ovanpå vattnet. Dessa prickar långt borta var rester av tidigare borrplattformar till havs, omgivna av fiskebåtar. Lite eller ingen olja utvanns framgångsrikt från dessa platser, men Petroperú hoppas kunna installera nya. Här skulle Amazon Watch träffa stadens hantverksfiskesamhälle och genomföra demonstrationer på båtar till havs.

MarAmazonía-alliansen och urfolkens delegater höll banderoller mitt ute på havet, med oljeplattformarna till havs bakom sig. De ropade "MarAmazonía! Fri från olja!". När demonstrationen avslutades kom de tillbaka till stranden, med en outtalad konsensus om att arbetet fortsätter härifrån.

Var passar du in i berättelsen?

Nu när Mary är tillbaka i USA, ekar fortfarande orden från en äldre kvinna i församlingen i hennes hjärta och sinne: "Vi har levt under dessa förhållanden i åratal – till och med årtionden – och hoppas att något förändras. Jag hoppas att det ni gör inte bara är prat."

Mary visste att hon inte var den enda avsedda mottagaren av det meddelandet. Det var snarare riktat mot Mary, Amazon Watch och alla som läst den här artikeln nu. Att stödja våra inhemska partners och MarAmazonía-alliansen i att hålla dessa banker ansvariga är där du passar in i historien.

MarAmazonía-alliansen skickade nyligen ett brev till världens största amerikanska banker. De fördömde en ny finansering för upp till 1 miljard dollar för Petroperú, utöver företagets befintliga 6,5 ​​miljarder dollar i skuld för deras Talara-raffinaderi. JPMorgan Chase och Citi, två av de största finansiärerna av fossila bränslen över hela planeten, var kopplade till denna potentiella finansiering. Under tiden som Petroperú blir allt mer desperata efter kontanter för att försörja sig, försöker alliansen träffa bankerna igen i slutet av april – den här gången med högre rankade chefer som har mer beslutsfattande makt.

I solidaritet med urfolksnationerna och MarAmazonía-alliansen, skicka ett meddelande till banker till stöd för urfolksnationer som kräver ett slut på finansieringen av Amazonas förstörelse!

Aktivister kraschar kanadensisk gruvkonferens för att fördöma Amazonas förstörelse

Årets konferens för Prospectors and Developers Association of Canada (PDAC) avslutades den 6:e mars och markerade slutet på världens största sammankomst för gruvbolag, investerare och statliga myndigheter. Konferensen avslutades kraftfullt när brasilianska, ecuadorianska, kanadensiska och amerikanska organisationer och samhällen bröt företagsdekoren och tog en djärv ståndpunkt och fördömde hoten och förödelsen som orsakats av gruvbrytning i Amazonas.

Med en enad röst riktade Amazonas urfolksledare och deras allierade strålkastarljuset på Belo Suns guldgruva Volta Grande i Brasilien och Solaris Resources koppargruva Warintza i Ecuador. Dessa fall belyser Kanadas roll när det gäller att möjliggöra de skadliga metoderna för landets inflytelserika gruvsektor.

Amazon Watch fick möjligheten att resa till Toronto för att bevittna spektaklet av PDAC i första hand, där industristödjare presenterade fördelarna med gruvdrift utan att överväga dess inneboende risker. Industristödjare menar att de vill gräva allt djupare för att möta den ökande globala efterfrågan på mineraler, särskilt mineraler som vi får höra är avgörande för omställningen av ren energi. Tillsammans med allierade på gräsrotsnivå och meddelanden från våra partners i Amazonas var Amazon Watch där för att låta dem veta att världen inte kan ta sig ur klimatkatastrofen. Amazonas och dess skogssamhällen får inte bli ännu en offerzon för det rovgiriga beteendet hos gruvsektorn.

Ecuadors president Noboas sista minuten-beslut att resa till Kanada var helt klart ett försök att främja en ny era av gruvdrift för landet. Det var första gången han deltog, och hans närvaro och budskap under "Ecuador-dagen" var avsedd att lugna investerarnas oro över landets nuvarande säkerhetskris och de senaste motgångarna som gruvsektorn ställs inför. Troligen i hopp om att positionera landet som en viktig gruvdestination. Regeringstjänstemän undvek däremot att nämna faktumet att 12 av landets viktigaste gruvprojekt möter juridiska utmaningar, oppositioner eller är förlamade – mycket på grund av bristen på gratis, tidigare och informerad konsultation och samtycke från urfolk som påverkas av projekten.

Några dagar innan Noboas presentation, med stöd från Amazon Watch, lämnade Shuar Arutum People (PSHA) in ett klagomål till British Columbia Securities Council över Solaris Resources underlåtenhet att kontinuerligt avslöja viktig information till aktieägare. Orsaken ligger i PSHA:s kontinuerliga avslag på deras Warintza-koppar gruvprojekt.

"Vi vet att regeringen är i Kanada och försöker teckna avtal med gruvbolag, men det har inte varit något samråd för Warintza-projektet. Projektet bryter mot den ecuadorianska konstitutionen och våra rättigheter. Låt det vara känt att vi inte har gett vårt samtycke,” säger Jaime Palomino, PSHA-president.

För att motverka PSHA hade Solaris kämpat för att få inhemska ledare att vara gynnsamma för deras verksamhet, i ett försök att presentera en fasad av social licens att verka i. Den här tveksamma ansträngningen omfattades av PDAC, där deltagarna ofta förbiser branschens verkliga effekter. PSHA förblev dock beslutsamma mot president Noboas optimistiska skildring och Solaris försök att presentera en fasad av miljöansvar, vilket fick president Palomino att motbevisa de.

Under PDAC:s "Brazil Mining Day" såg vi den brasilianska gruvmyndighetens försök att positionera Brasilien som nästa “guldgruva” inom kritiska mineraler. De hävdade att "gruvdrift kan bli lika stor i Brasilien som jordbruksnäringen”. En sådan jämförelse med Brasiliens destruktiva jordbrukssektor avslöjar Brasiliens växande gruvsektor som öppet eftertraktar rikedomarna i Amazonas urfolksområden och andra skyddade områden, med fruktansvärda mänskliga rättigheter och klimatkonsekvenser.

Amazon Watchs arbete inom och utanför konferensen var att rikta strålkastarljuset på katastrofen som föreslagits av Belo Suns föreslagna Volta Grande-megagruva. Både i PDAC, där Amazon Watch distribuerade organisationens faktablad "10 skäl att inte stödja gruvprojektet Belo Sun" och i en protest med allierade från Kanadas Mining Injustice Solidarity Network, kom Amazon Watch med budskapet : Belo Sun måste stoppas för flodens och dess folks framtid.

När Amazon Watch fördömde Kanadas gruvsektor med en högtalare och färgglada skyltar, konfronterades vi av deltagare på PDAC-galan som identifierade sig som gruvinvesterare och hävdade att vi var hycklare som egentligen litade på gruvdrift som alla andra. Amazon Watch stod emot deras falska påståenden och uppmärksammade gruvbolagens övergrepp på platser som Amazonas. Medan de förnekade att sådana övergrepp fanns, tystades de när Belo Sun kom upp på tal, något som de motvilligt medgav att vi hade en poäng med.

I slutändan var det därför Amazon Watch behövde dyka upp på PDAC, där våra motståndare visade upp sin rovindustri och arbetade för att öka sin makt och inflytande. Ett annat narrativ behövs – en som inte accepterar förstörelsen av världens största skog som en nödvändig biprodukt av att utveckla det moderna samhället och att bekämpa klimatförändringarna. När gruvindustrin och dess regeringsstödjare ger sig på att skörda enorma vinster i Amazonas och på urfolkens land, måste vi stå vid sidan av våra partners och hjälpa till att förstärka deras ansträngningar att trycka tillbaka.

Chevrons miljöbrott: 13 år av flykt och eskalering

På 13-årsdagen av den historiska domen på 9,5 miljarder dollar mot Chevron, kunde Ecuadors nuvarande regering förråda sitt eget folk till förmån för stora oljeintressen

Foto: Lou Dematteis

För tretton år sedan den 14 februari, skrev urfolken och andra invånare av Amazonas klimaträttvisa historia i Ecuador när de, efter 18 år av juridiska strider, vann en dom på 9,5 miljarder dollar mot Chevron Corporation.

Landmärkesmålet väcktes först under året 1993, och det var en av de första gångerna någonsin som drabbade samhällen tog sig an ett oljebolag och vann en domstolsdom av denna typ. Chevron förklarades skyldig i domstolen de valde och till stor del baserat på sina egna bevis för att ha medvetet släppt ut över 16 miljarder liter cancerframkallande giftigt avfall i norra Ecuadorianska Amazonas, vilket lämnat nästan 1 000 pooler av avfall som sammanlagt uppgår till ett område av storleken av ön Manhattan. Cirka 30 000 ecuadorianer drabbades (många fler sedan dess), och det anses allmänt vara en av de värsta oljerelaterade miljökatastroferna i historien.

Även om den 14 februari är en historisk dag på grund av den aldrig tidigare skådade segern, är frågan i sig inte "historia". För det första, eftersom avfallet fortfarande finns kvar till denna dag och kontinuerligt förgiftar vattendragen och dricks- och badvattnet för alla som bor där. För det andra, eftersom Chevron aldrig har betalat ett enda öre för saneringen. De är fortfarande "på flykt" och jagar en växande global rörelse som kräver rättvisa för Ecuador.

Vad har hänt sedan domen

Under de 13 år som gått sedan domen, gjorde Chevron över 200 miljarder dollar i vinst på sin fortsatta förstörelse av vårt globala klimat – 21 gånger det belopp som de är skyldiga. Trots detta sa de att det aldrig skulle löna sig att städa upp i Ecuador och skulle "kämpa tills helvetet fryser över och sedan slåss ut på isen." Istället har företagets chefer O'Reilly, Watson och nu Wirth spenderat över 2 miljarder dollar för att betala advokater och PR-företag att attackera sina offer. Deras advokatbyrå “Gibson, Dunn & Crutcher”, även kallad "Fossil Fuel Mob Lawyers", har förföljt advokaterna som hjälpte ecuadorierna – nämligen Steven Donziger, och förtalade alla som stod upp för de ecuadorianska samhällena och kallade dem ”medkonspiratörer” i ett bedrägeri mot oljejätten.

Till stor del avslöjat och avfärdat av stora delar av det globala samfundet som ett Chevron-bedrägeri, har Chevrons RICO SLAPP-mål istället tjänat som ett samlingsrop mot företagsattacker på miljö- och människorättsaktivister i USA. FN, EU, ledamöter av Europaparlamentet, U.S.A. Kongressen och världens största miljö- och människorättsorganisationer har kallat det som sådant.

Vad händer nu i kampen för rättvisa

Ja, Chevron har avstått från att betala domen hittills, men nätet drar ihop sig. Detta jubileum är viktigt eftersom ett av Chevrons underliggande försök att undkomma rättvisan utgör ett överhängande hot. Chevron använder sitt stora oljeinflytande för att pressa Ecuador att ignorera domen från sin egen domstol, ta på sig företagets ansvar och skicka räkningen till landets skattebetalare. Något som Ecuadors högerregering med historiska Chevronanknytningar kanske lyssnar på.

För flera år sedan, medan Chevron fortsatte sin bedrägliga RICO SLAPP-attack i amerikanska domstolar, lämnade Chevron också in ett klagomål enligt ett bilateralt handelsavtal mellan USA och Ecuador, något som de vann en utmärkelse till i sin fördel. Tvärtemot Chevrons lögner är denna internationella skiljedomsprocess inte ett domstolssystem, utan en mekanism för att tillåta företag att stämma och sätta press på regeringar. Det är därför Union of People Affected by Chevron-Texaco (UDAPT) nyligen gick till Inter-American Commission of Human Rights för att be att deras ansträngningar att söka rättvisa från Chevron skulle skyddas från olämplig inblandning av den ecuadorianska regeringen. Regeringen har ett val: försvara sitt eget omdöme genom att erbjuda sina medborgare rättvisa, eller ge efter för företagens påtryckningar.

"Idag är en bitterljuv dag för oss. Vår historiska juridiska seger räcker inte om vi inte får den rättvisa vi akut behöver och förtjänar, säger Donald Moncayo, president för UDAPT.

"Chevron är en klimaträttsbrottsling, på flykt från lagen och måste ställas till svars. Tiden rinner ut. Vi behöver städning, hälsovård och rent vatten. Det här företaget förstörde Amazonas, förorenade folket, gick till rättegång och befanns skyldigt, men det har fortfarande inte städat upp eller betalat. Vi behöver vår regering att stå upp för oss. Och vi behöver att världen står med oss, för att se till att Chevron inte står över lagen – i Ecuador, eller var som helst där det här företaget är verksamt.” - Donald Moncayo

Vad som väntas komma

Idag står Ecuador på branten på många sätt. Den senaste tidens våld och intern oro har gett president Daniel Noboa en ursäkt att fortsätta att borra stora oljefält i Yasuní nationalpark – trots den senaste folkomröstningen där en klar majoritet av hela Ecuadors befolkning högljutt krävde att den skulle hållas fri från utvinning. Den oljan, liksom mycket av den olja som redan pumpas ut ur Ecuador, är avsedd att raffineras av ingen mindre än Chevron i Kalifornien. Varje dag förblir Chevrons skuld obetald, och för att lägga förolämpning till skada, fortsätter de att lägga till vinsten på 200 miljarder dollar på bekostnad av människor och planeten. Det måste stoppas.

Drabbade samhällen i flera länder har tillägnat maj månad som "Anti-Chevron Month." Chevron har förorenat, förgiftat och attackerat frontlinjesamhällen runt om i världen som sin affärsmodell, vilket ledde till att en rapport släpptes år 2021 med titeln "Chevron's Global Destruction", som beskriver över 50 miljarder dollar som de är skyldiga samhällen och nationer över hela världen för sina mänskliga rättigheter- och miljöbrott. Chevron, erkänd som en global företagsbrottsling, blir till och med stämd av delstaten Kalifornien för miljökränkningar och bidrag till klimatförändringar, vilket innebär betydande risker för folkhälsan och miljön.

Tretton år senare har Chevron kanske inte tvingats betala, men de är inte i närheten av att bli släppta. Vi kommer inte att glömma eller stoppa jakten.